Det är väl dags för en uppdatering här nu kanske, ett bra tag sen minst sagt.
Många som undrar över olyckan jag var med om i förra veckan, så istället för att berätta samma sak flera gånger skriver jag om det här.
Jag hade varit på visning i Stjärnorp runt lunch på tisdagen. Kände på väg ut att det var halt så tack och lov så tog jag det lugnt på väg tillbaka till stan. Tyvärr hjälpte inte det. Helt plötsligt känner jag att bilen tappar fäste på vägen och börjar slira ordentligt. Jag lyckas styra upp bilen men sekunden efter så släpper det igen. Den här gången lyckades jag inte styra upp. Först åker jag över på andra sidan vägen, mot räcket, sedan över på min sida igen och ner i diket, in i en bergshäll, voltar och snurrar runt och hamnar halvvägs upp på vägen igen. Efter första smällen minns jag nästan inget, endast små sekvenser av förloppet. Jag slog i huvudet i taket och knäna i instrumentbrädan. På något sätt lyckades jag ta mig ur bilen och komma upp på vägen och sekunderna efter det kommer det en bil med ett äldre par som stannar och tar hand om mig. En kvart efter att jag åkt av körde en annan bil av vägen bara 100 m från min bil. Det var verkligen glashalt på vägen!
Bilen är totalt mos och som de flesta påpekar så borde jag också varit det. Jag hade verkligen änglavakt! Inget brutet utan det är musklerna i rygg och nacke som tagit skada och som gör att jag har en fruktansvärd värk hela tiden, knäna blev rätt blåslagna och svullna, men i övrigt inga andra fysiska skador. Det värsta är det psykiska. Jag hann under den korta tiden från att bilen tappade fästet till att det smällde tänka så många tankar. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Den känslan jag kände då har jag oerhört svårt att släppa, jag har en konstant dödsångest. Att ens sätta mig i en bil framkallar ångest och tårarna sprutar.
Igår tvingade Kalle mig att köra för första gången efter olyckan. Körde nog sammanlagt 3 minuter, och mer än så hade jag inte klarat. Dock fick jag strikta order från läkaren om att jag var tvungen att ut och köra bil omgående...det är väl bra antar jag, men fruktansvärt jobbigt.
Bilen gick inte att laga men jag hade tur och får ut precis lika mycket på försäkringen som jag betalade för bilen så det blir att leta ny snart...
Tack alla som hört av sig och brytt er, jag uppskattar det oerhört mycket!
