Om några dagar åker vi iväg.Ska bli så skönt. Är på världens sämsta humör, och tyvärr så är det min kära sambo som får ta all skit.Tycker så himla synd om honom,men kan inte riktigt styra över mina känslor.Orkar inte ens förklara varför jag känner som jag gör, men det är inget som har ändrats, snarare är allt som vanligt, som det alltid varit.Och jag är så förbannat trött på att aldrig bli förstådd eller hörd.Men min plats i livet är tydligen att vara osynlig.Bäst att bara aceptera det...som sagt, ska bli skönt att åka iväg på onsdag. Inte en dag för tidigt.