Underbara sladd

Ja jag vet, man kan ju inte ÄLSKA en sladd, men det är nästan så att jag gör det!Hela dagen, och flera dagar innan det iofs, har jag känt mig sjuk och trött.Har feber och hosta och förkyld.Är ju en av dem som inte har trådlöst nätverk, så gissa om jag blev lycklig när jag insåg att med mitt nya bredband fick jag en supersuperlång sladd som räcker ända till mitt sovrum!Och nu kanske ni tänker att sådär jättelång behöver den ju faktiskt inte vara,eftersom jag bor i en etta,men det behöver den faktiskt för jag har en stor etta.Så nu är jag världens lyckligaste för jag kan ligga i min säng och skriva blogg och inte behöver få diskbrock när jag hänger över min dator ifrån soffan.Loveley!

I övrigt saknar jag Linus.Mycket.Han har ett sätt att bara genom att vara nära mig få mig att må bra.Han kan sitta i soffan och vara helt inne i en match, så han inte hör ett ord av vad jag säger, men ändå känner jag mig som världens lyckligaste.Jag vet, att när vi har kommit förbi allt jobbigt så kommer vi vara ännu starkare tillsammans än vi redan är, och vara redo att dela resten av våra liv tillsammans.Aldrig någonsin har jag vågat släppa någon så nära inpå,men på något sätt känns det inte ens svårt med honom.Han får mig glad, men också ledsen ibland.Men mest av allt får han mig att känna mig älskad för den jag är.Älskar dig,darling!