Har hamnat där jag inte skulle hamna, dit jag lovat mig själv att aldrig mer sätta min fot.Känner mig så fruktansvärt jävla låg så det är sjukt.
Imorn ska jag tillbaka till Karlstad, och det gör ont i mig att ha den vetskapen att jag inte kommer ha mina vänner här hemma nära mig...jag vet att jag har mina lägenhetskamrater där uppe i K-stad, och det betyder allt, för utan dem skulle jag inte rens klara av att sätta mig på tåget imorn, men det är tungt. Det är väldigt tungt att åka från en situation som är olöst, förvirrad och jobbig. Hoppas på att den kanske kan bli lite klarare imorgon, men jag antar att det inte blir så. Jag vet inte...Vi har alla vänt och vridigt på situationen fram och tillbaka hur mkt som helst, men inte har vi blivit klokare för det...inte ett dugg.Allt jag vet är att för några timmar igår så kändes livet perfekt.Helt och håller perfekt.
Nu ska jag spela min vanliga sovlista och hoppas på att det kanske ska gå att somna innan sju imornbitti iaf...Tveksamt.Har världens förkylning, ont i halsen och feber.Lycka till till mig!
No comments:
Post a Comment