Konstiga tankar mitt i natten

Ibland känns det som allt bara går emot mig.Tycker inte om såna dagar alls.Känns som ingen förstår och saker bara går fel.Ibland skullle jag önska att folk förstod utan att jag ens behövde säga nåt, att de kände mina tankar och känslor utan att jag behövde använda min röst.Att de visste när det var dags att höra av sig, när jag behövde deras tröstande ord eller när jag bara behöver någon som lyssnar.Jag önskar att de test som dyker upp i livet skulle minska lite och inte vara lika uppenbara.Jag önskar att de kanske mera kunde var som en väg man noterar först efter den tagit slut faktiskt lutade lite uppåt snarare än som ett gigantiskt berg som tycks omöjligt att ta sig upp för och där man måste hålla emot hela vägen ner för att inte ramla och nå marken liggandes.Jag vill landa på fötterna, möjligtvis en aning utmattad men ändå, det ska vara ett par stadiga fötter som vilar på ett mjukt skönt gräs.Helt oförståeligt och i totala gåtor, knappt jag själv vet vad det här innebär, just därför önskar jag att någon annan gjorde det.

I´m going back to school

Jaha då var läkarbesöken igång igen.Samma gamla tester ska göras och sen så får jag väl se vad utfallet blir denna gång.Lyckades pricka in att få världens sämsta och mest inkompetenta läkare som dessutom var rent ut sagt elak så jag misstänker att jag kommer få fightas lite den här gången.suck.

Just nu längtar jag som en tok efter att C ska flytta hem.Vill ha honom närme, inte massa massa mil bort.Inte långt kvar nu som tur är.Det kommer bli bäst.<3

Imorgon börjar skolan igen lite smått.Måste erkänna att jag är totalt omotiverad till att börja plugga igen.Känner inte alls för det.Men men, har man inget jobb och måste få någon slags inkomst är alternativen inte många.Hoppas på att kurserna kommer bli något så när intressanta iaf så kanske jag grejar det.

Förresten har jag ju varit uppe i Idre och hälsat på C förra veckan.MASSA MYS!!!Ångrar lite nu att jag inte testade på forsränningen, men jag hade ändå en jättebra vecka.Jag tror minsann att jag har den allra bästa pojkvännen man kan ha!!

Rädsla.En känsla som börjar göra sig påmind inom mig igen.Tycker inte om det.Obefogad eller ej,rädsla är en känsla jag levt med länge.Jag önskar att den försvinner.Jag önskar den bort från mig nu.

Det blev bättre ett tag, nu har det vänt lite igen.Vad det innebär vet jag inte, men tills jag har lusten att skriva igen så får de här bilderna visa lite av det som skänkt mig glädje sista tiden!