Jag har börjat få känslan av att jag inte hinner med.På alla sätt och vis.Jag hinner inte med träffa kompisar som jag vill, jag hinner inte med att träffa familjen som jag vill, jag hinner inte med att försöka anpassa mig till mitt nya jobb som (snartsnart) mäklare, jag hinner inte städa jag hinner inte laga mat, jag hinner inte träna. Allt jag vill göra lixom faller bort. All energi just nu går åt till jobbet. Mycket mer än jag någonsin trodde att det skulle göra. Jobbar heldagar, ofta mer, tänker på jobbet/jobbar när jag kommer hem och avslutar det hela med att drömma om jobbet. Tur att jag tycker det är kul.

I övrigt får sjukt mycket energi åt att kunna hantera känslsostormar och en del orosmoln. Men skam den som ger sig!

Idag släppte jag faktiskt på alla krav jag känner att behaga andra så jag har faktiskt stängt in mig i lägenheten, christoffer är iväg och träffar en kompis och jagmnjuter av en alldeles egen kväll. Utan telefon, utan ångest och utan ursäkter för att jag inte finns tillgänglig. Det här, det behövde faktiskt jag.