Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag orkar inte vara utan den jag älskar mest. Jag orkar inte. Jag saknar. Varenda jävla vaken stund saknar jag, längtar, tänker och älskar. När jag sover drömmer jag. Drömmer, älskar, saknar, älskar. Jag vill ha dig tillbaka. Det här gör alldeles för ont för att hantera. Det här är utan tvekan det värsta jag någonsin tvingats genomlida.

Ge mig cystor i tarmen, ge mig fibro gånger tusen, ge mig brutna armar och ben, ge mig hjärnskakning och maginfluensa. Allt annat är bättre än det här.