Den här veckan har varit omtumlande trots att det bara är onsdag. I måndags fick jag prata med en människa som berörde mig så djupt att jag legat vaken två nätter i rad och begrundat vad jag kan göra för att hjälpa den här människan som jag inte alls känner. Efter lite konsultation med vänner idag har jag iaf kommit fram till att för min egen sinnesros skull måste jag göra något aktivt för att hjälpa den här personen. Jag kommer nog inte kunna gå vidare annars. Jag hoppas att det lilla jag kan göra kan göra skillnad för personen i fråga. Ibland måste man sätta sina egna behov åt sidan och se sig omkring och se vad man kan göra för att hjälpa andra. På nåt sätt känns det som det är min skyldighet på nå vis...aa svårt att förklara iom att jag inte kan förklara situationen helt pga tystnadsplikt osv...

Aja, jag uppdaterar om hur det går.