Efter en förmiddag full med jobb åkte jag hem till Annie och satt i hennes trädgård och fikade och snackade skit i flera timmar. Så värt!!! Det är alltid underbart att träffa den tjejen!!
Börjar tröttna väldigt mycket på ensamma kvällar. Saknar min Kalle. Dagarna går så jäkla långsamt och jag tycker verkligen inte om att behöva vara ifrån honom så mycket. Jag är så otroligt glad över att jag har honom, men distansen suger. Så är det bara. Vill kunna somna tillsammans varje kväll, vakna varje morgon med honom bredvid mig, njuta av tystnaden när vi bara håller om varandra.....Fram till december kommer det här vara vår vardag och jag skulle ljuga om jag sa att det känns ok. Det gör det inte. Det är tomt.
Två dagar kvar sen får jag hålla om honom igen. Can't wait!
No comments:
Post a Comment