Sjuk igen :(

Jaha då har man påbörjat ännu en penicillinkur. För tolfte gången på ett år har jag fått urinvägsinfektion. Det är ju helt jävla otroligt!!! Den här gången sa jag dock att nu måste de göra nåt så den 18:e februari ska jag ha telefonkonferens med läkare och se hur vi ska gå vidare med det här och vilka utredningar som ska göras. Jag orkar inte hålla på såhär längre. Sen blir jag orolig med att det ska påverka chanserna att bli gravid när man väl bestämt sig för det...
Ja det känns helt enkelt inte alls kul det här. Och magen tar stryk av allt penicillin så nu sitter jag och har dubbel värk i magen, dels från urinvägsinfektionen och dels från medicinen. Fan vad jag hatar min kropp ibland.

A land far far away

Bloggen har verkligen inte hamnat i centrum på länge nu. För det första så är det något fel så jag kan inte bjuda in nya att läsa bloggen och inte heller ta bort lösenordsskyddet. Jag funderar nu på om jag ska flytta över min blogg till en annan adress och börja om...men jag vet inte. På ett sätt så är det skönt att skriva av sig här men samtidigt så är lusten rätt borta för tillfället...eller har väl egentligen varit det sen ett bra tag tillbaka. Det återstår väl att se vad som sker helt enkelt...

Just nu är det en del som händer i mitt privatliv. Eller egentligen är det dumt att säga i mitt, men det är iaf saker runtomkring som händer som gör att jag hamnat i en liten tänkarperiod. Varit tacksam över att min vanliga vintersvacka faktiskt har lyst med sin frånvaro, men nu oroas jag över att den har hittat mig tillslut ändå. Inte på samma sätt som förut, inte lika kraftig och kvävande, men ändå påtaglig. Jag börjar instinktivt att nysta i framtiden, i beslut, i möjliga problem som kan uppstå men som likväl kan bestämma sig för att ta en omväg förbi mig. Oron för vad som kan hända är stark nu, det som absolut inte får hända, som kommer dra ur mig all min livsgnista. Det som inte kommer hända, det vet jag när jag är vid mina sinnes fulla bruk, men också det som jag tror kommer hända när jag är som lägst. Jag hatar mig själv för att mina problem är de jag skapar själv i mitt eget huvud, alltid med samma ord framför: tänk om....

Jag sätter mina egna begränsningar, det är jag smärtsamt medveten om. Jag måste ta ett beslut någon gång. Någon gång ska dessa rädslor packas ner i en låda och skickas till ett ännu ej av människan upptäckt land, där de aldrig mer kan hittas. Det är mitt löfte till mig själv. Hoppas det sker snart...

Köpenhamn

Jag har återvänt hem nu efter en helg i Malmö/Köpenhamn tillsammans med Kalle. Det har varit UNDERBART!!!!

I fredags, efter att vi checkat in på hotellet osv, gick vi en sväng på stan i Malmö och shoppade lite, tog en härlig fika på mysigt café och senare blev det att köpa med sig mat från Fridays som vi åt i hotellsängen samtidigt som vi tittade på Idol. Champagne, choklad och massa mys fick avsluta en jättehärlig dag!

Lördagen höll vi på att sova bort men tack och lov vaknade jag i tid trots att väckarklockan inte ringde. När vi ätit hotellfrukost och gjort oss iordning gick vi till stationen och tog tåget över till Köpenhamn. Vår dag i Danmark bestod utav shopping, fika, öldrickande på uteserveringar, julmys på Tivolis julmarknad, irish coffee och en väldans massa pussar och kramar.

Söndagen sov vi till nio, åt frukost poch sen myste vi på hotellrummet innan det var dags att checka ut. Ett par timmar på stan, lite mer häng på hotellet och sen bar det av hem. Vid åtta-tiden igårkväll var vi hemma.

Vi hade det så oerhört mysigt och jag är så tacksam över att jag fick göra den här resan med min älskling. Det var helt perfekt!!Allt har flutit på, inga tågförseningar, vi hittade överallt smidigt och vi har fått njuta av varandra mer än vi någonsin kunnat göra! Vad underbart det är att lumpen är över och vi kan få mer tid tillsammans!!

Nu börjar det närma sig jul och trots en underbar helg är det en sak som fattas mig: julkänslan. Jag har inten julkänsla what so ever och det känns skitjobbigt!!Jag ska göra mitt yttersta för att lyckas prestera en liten liten julkänsla iaf och hoppas på att det går vägen :)

Time to tell the story

Det är väl dags för en uppdatering här nu kanske, ett bra tag sen minst sagt.

Många som undrar över olyckan jag var med om i förra veckan, så istället för att berätta samma sak flera gånger skriver jag om det här.

Jag hade varit på visning i Stjärnorp runt lunch på tisdagen. Kände på väg ut att det var halt så tack och lov så tog jag det lugnt på väg tillbaka till stan. Tyvärr hjälpte inte det. Helt plötsligt känner jag att bilen tappar fäste på vägen och börjar slira ordentligt. Jag lyckas styra upp bilen men sekunden efter så släpper det igen. Den här gången lyckades jag inte styra upp. Först åker jag över på andra sidan vägen, mot räcket, sedan över på min sida igen och ner i diket, in i en bergshäll, voltar och snurrar runt och hamnar halvvägs upp på vägen igen. Efter första smällen minns jag nästan inget, endast små sekvenser av förloppet. Jag slog i huvudet i taket och knäna i instrumentbrädan. På något sätt lyckades jag ta mig ur bilen och komma upp på vägen och sekunderna efter det kommer det en bil med ett äldre par som stannar och tar hand om mig. En kvart efter att jag åkt av körde en annan bil av vägen bara 100 m från min bil. Det var verkligen glashalt på vägen!

Bilen är totalt mos och som de flesta påpekar så borde jag också varit det. Jag hade verkligen änglavakt! Inget brutet utan det är musklerna i rygg och nacke som tagit skada och som gör att jag har en fruktansvärd värk hela tiden, knäna blev rätt blåslagna och svullna, men i övrigt inga andra fysiska skador. Det värsta är det psykiska. Jag hann under den korta tiden från att bilen tappade fästet till att det smällde tänka så många tankar. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Den känslan jag kände då har jag oerhört svårt att släppa, jag har en konstant dödsångest. Att ens sätta mig i en bil framkallar ångest och tårarna sprutar.

Igår tvingade Kalle mig att köra för första gången efter olyckan. Körde nog sammanlagt 3 minuter, och mer än så hade jag inte klarat. Dock fick jag strikta order från läkaren om att jag var tvungen att ut och köra bil omgående...det är väl bra antar jag, men fruktansvärt jobbigt.

Bilen gick inte att laga men jag hade tur och får ut precis lika mycket på försäkringen som jag betalade för bilen så det blir att leta ny snart...

Tack alla som hört av sig och brytt er, jag uppskattar det oerhört mycket!

nice

Mötet gick bra! Jag har tydligen en liten förhandlare i mig :) Känns som tusen kilo har lättat från mina axlar, oerhört skönt!!

Idag har jag dock en miljon kilon på mina axlar för idag ska jag till tandläkaren. Det är inte alls ok. Med tanke på att jag typ är säker på att jag har hål så är det ännu mindre ok. Fy fan vad jag hatar att gå till tandläkaren! JAG VILL INTE!!!! Helvete också.

Riktigt dålig uppdatering. Har tappat lusten att blogga helt....hoppas på att den ska komma tillbaka någon gång snart!

Imorgon ska jag ha ett ganska viktigt möte på jobbet som jag verkligen hoppas kommer gå bra. Går det bra kan det bli riktigt riktigt bra...annars...aa jag vet inte, rätt dåligt troligtvis.

Jag ser för första gången på länge slutet på min och Kalles distans. Ca 10 dagar kvar sen är han hemma i 25 dagar, sen 10 dagar borta och sen muck!!!Äntligen!!!Jag har redan köpt muckpresent, och har redan gett den också kan man säga. Var tvungen att avslöja så han inte skulle boka in nåt. 10-12 december åker vi till malmö/köpenhamn och går på julmarknad på Tivoli, sover på hotell och har det allmänt mys och underbart tillsammans!Bara han och jag!Längtar!

Önskar jag hade mer tid till mina vänner. Saknar er alla!!!! :(

Ja nu kan jag lägga ännu en sjukdom på min lilla lista.

Haft sjukt ont i magen och på vänster sida och bak mot ryggen i ca en månad. Eftersom jag är van att ha ont så lade jag inte så mycket vikt vid det utan körde vidare som vanligt. I torsdags sa det dock stopp. Under onsdagen fick jag hög feber och under torsdagen hade det inte gått ner och dessutom var smärtan helt outhärdlig, det gick inte helt enkelt! Efter ett snack med syrran övertalade hon mig att iaf ringa sjukdvårdsrådgivningen. De skickade mig direkt till akuten och förberedde dem på att jag var påväg in. Efter många tester, mycket smärtstillande och ett par timmar med dropp fick jag veta att jag hade fått en infektion i vänster njure (njurbäckeninflammation). Kändes faktiskt skönt att få veta vad det var så det gick att göra nåt åt. Går på antibiotika och smärtstillande nu och det verkar gå åt rätt håll, tack och lov!

Min alldeles underbara pojkvän slängde sig på tåget på fredagssmorgonen efter att ha sprungit en mil, och kom hem till mig bara för att få vara med mig ett par timmar. Han åkte tillbaka på kvällen igen. Att få ligga i hans famn var precis vad jag behövde efter en natt på akuten. Tack Kalle för att du är den du är <3