Vackert

Worthless

Hektiska dagar på jobbet. Nu tar jag en kaffepaus och luftar tankarna från allt som har att göra med lättbetong, vackert böljande trappor och tätningslister.

Från att ha riktig brist på intag så ska jag nu på veckans 5:e. Känns sjukt bra att det händer lite men jäklar var man inte är van vid att arbeta så mycket som jag gör nu. I måndags var jag på jobbet mellan halv nio på morgonen och halv kvart i tio på kvällen. Idag ska jag sluta lite tidigare så har sista kundmötet halv sex så hoppas på att vara hemma vid sju. Då blir det häng med Clare och en massa tjejsnack. Skönt att bara kunna gå typ 200 m så är man hemma hos henne. Det är guld!

Förövrigt så mottages tips för att öka självförtroendet. Mitt är totalt kört i botten just nu och ingenting tycks hjälpa. Jag känner mig ful, osäker, rädd och värst av allt är att mitt dåliga självförtroende har lett till att jag är övertygad om att Kalle kommer lämna mig hela tiden. Skitjobbigt för honom och extremt jobbigt för mig. Så, tips tack!

Nu ska jag återgå till jobbet!

The Story

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you
I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do
I was made for you
You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what
I've been through like you do
And I was made for you...
All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you

Oh happy day!

Åh vad länge sen det var jag vaknade utvilad, helt underbar känsla!! Slog upp ögonen redan 8.30 och runt 9 gick jag upp. Har bryggt kaffe, läst ikapp alla bloggar, kollat på nyhetsmorgon...Nu är klockan snart halv elva och jag funderar på om jag ska gå och väcka älsklingen snart. Han är trött efter hans första arbetsvecka så han får nog sova en liten stund till :)

Idag ska jag träffa Carro, min alldeles höggravida vän från förr. Nu har jag inte träffat henne sen i början av graviditeten så det ska bli spännande att se magen och få prata om allt inför förlossningen (jag är ju helt besatt utav förlossningar :) )

Ikväll blir det middag hos svärmor, en alldeles perfekt lördag i mina ögon. Inget stress utan bara njutning. Perfekt!!

Igår var jag (och Kalle) barnvakt till Alva och Leia. Det var hur mysigt som helst. Vi hyrde film, lagade tacos och myste i soffan. Världens mest underbara ungar!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till sen ska jag gå och pussa på älsklingen så han kommer upp och myser med mig.

SNART ÄR DET VÅR!!!!!

Crazy little thing called love

9 månader med min kärlek idag. Jag är så tacksam över oss. Många gånger när saker känns tungt så finner jag så mycket styrka i oss, i dig älskling! Du finns alltid för mig, du tröstar mig när jag är ledsen, du får mig att gråta av skratt, du värmer mitt hjärta, och framför allt så är du min bästa vän! Jag älskar dig Kalle. Mer än ord kan beskriva. Du och jag för alltid. Du och jag.

what if

Sjuk jäkla klump i magen! Jag vill bara att den ska försvinna NU!!!! Jag fattar inte vad jag gör egentligen, men jag lyckas alltid få mig själv att må dåligt genom att nojja pga att mitt självförtroende är lika med noll och att mina rädslor är större än mount everest! Jäkla skit!!!!!!!!!!!!!!!
Fan så dum jag är!! Kan jag bara sluta nojja och sluta förstöra mitt eget liv genom att nojja non stop. Jag blir så arg på mig själv...ÅÅÅÅÅÅHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anpassning

Det här med att anpassa sig är något jag har ganska så lätt för men när det handlar om att anpassa sig till en förändring som jag inte tycker om har jag det bra mycket tuffare. Just nu är jag i ett sånt läge och jag känner att jag inte riktigt har styrkan att utföra denna anpassning. Sen att jag inte heller vill att det ska vara så som det är gör ju inte saken lättare.

Att ta en diskussion om detta är lönlöst, jag är nog för känslig för att göra det. Så, nu försöker jag slänga mina sårade känslor i soptunnan och sätta på mig styrkemasken och köra på. Att bita ihop är jag ju trots allt mästare på.

Mitt känsloläge för tillfället: