Time to tell the story

Det är väl dags för en uppdatering här nu kanske, ett bra tag sen minst sagt.

Många som undrar över olyckan jag var med om i förra veckan, så istället för att berätta samma sak flera gånger skriver jag om det här.

Jag hade varit på visning i Stjärnorp runt lunch på tisdagen. Kände på väg ut att det var halt så tack och lov så tog jag det lugnt på väg tillbaka till stan. Tyvärr hjälpte inte det. Helt plötsligt känner jag att bilen tappar fäste på vägen och börjar slira ordentligt. Jag lyckas styra upp bilen men sekunden efter så släpper det igen. Den här gången lyckades jag inte styra upp. Först åker jag över på andra sidan vägen, mot räcket, sedan över på min sida igen och ner i diket, in i en bergshäll, voltar och snurrar runt och hamnar halvvägs upp på vägen igen. Efter första smällen minns jag nästan inget, endast små sekvenser av förloppet. Jag slog i huvudet i taket och knäna i instrumentbrädan. På något sätt lyckades jag ta mig ur bilen och komma upp på vägen och sekunderna efter det kommer det en bil med ett äldre par som stannar och tar hand om mig. En kvart efter att jag åkt av körde en annan bil av vägen bara 100 m från min bil. Det var verkligen glashalt på vägen!

Bilen är totalt mos och som de flesta påpekar så borde jag också varit det. Jag hade verkligen änglavakt! Inget brutet utan det är musklerna i rygg och nacke som tagit skada och som gör att jag har en fruktansvärd värk hela tiden, knäna blev rätt blåslagna och svullna, men i övrigt inga andra fysiska skador. Det värsta är det psykiska. Jag hann under den korta tiden från att bilen tappade fästet till att det smällde tänka så många tankar. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Den känslan jag kände då har jag oerhört svårt att släppa, jag har en konstant dödsångest. Att ens sätta mig i en bil framkallar ångest och tårarna sprutar.

Igår tvingade Kalle mig att köra för första gången efter olyckan. Körde nog sammanlagt 3 minuter, och mer än så hade jag inte klarat. Dock fick jag strikta order från läkaren om att jag var tvungen att ut och köra bil omgående...det är väl bra antar jag, men fruktansvärt jobbigt.

Bilen gick inte att laga men jag hade tur och får ut precis lika mycket på försäkringen som jag betalade för bilen så det blir att leta ny snart...

Tack alla som hört av sig och brytt er, jag uppskattar det oerhört mycket!

nice

Mötet gick bra! Jag har tydligen en liten förhandlare i mig :) Känns som tusen kilo har lättat från mina axlar, oerhört skönt!!

Idag har jag dock en miljon kilon på mina axlar för idag ska jag till tandläkaren. Det är inte alls ok. Med tanke på att jag typ är säker på att jag har hål så är det ännu mindre ok. Fy fan vad jag hatar att gå till tandläkaren! JAG VILL INTE!!!! Helvete också.

Riktigt dålig uppdatering. Har tappat lusten att blogga helt....hoppas på att den ska komma tillbaka någon gång snart!

Imorgon ska jag ha ett ganska viktigt möte på jobbet som jag verkligen hoppas kommer gå bra. Går det bra kan det bli riktigt riktigt bra...annars...aa jag vet inte, rätt dåligt troligtvis.

Jag ser för första gången på länge slutet på min och Kalles distans. Ca 10 dagar kvar sen är han hemma i 25 dagar, sen 10 dagar borta och sen muck!!!Äntligen!!!Jag har redan köpt muckpresent, och har redan gett den också kan man säga. Var tvungen att avslöja så han inte skulle boka in nåt. 10-12 december åker vi till malmö/köpenhamn och går på julmarknad på Tivoli, sover på hotell och har det allmänt mys och underbart tillsammans!Bara han och jag!Längtar!

Önskar jag hade mer tid till mina vänner. Saknar er alla!!!! :(

Ja nu kan jag lägga ännu en sjukdom på min lilla lista.

Haft sjukt ont i magen och på vänster sida och bak mot ryggen i ca en månad. Eftersom jag är van att ha ont så lade jag inte så mycket vikt vid det utan körde vidare som vanligt. I torsdags sa det dock stopp. Under onsdagen fick jag hög feber och under torsdagen hade det inte gått ner och dessutom var smärtan helt outhärdlig, det gick inte helt enkelt! Efter ett snack med syrran övertalade hon mig att iaf ringa sjukdvårdsrådgivningen. De skickade mig direkt till akuten och förberedde dem på att jag var påväg in. Efter många tester, mycket smärtstillande och ett par timmar med dropp fick jag veta att jag hade fått en infektion i vänster njure (njurbäckeninflammation). Kändes faktiskt skönt att få veta vad det var så det gick att göra nåt åt. Går på antibiotika och smärtstillande nu och det verkar gå åt rätt håll, tack och lov!

Min alldeles underbara pojkvän slängde sig på tåget på fredagssmorgonen efter att ha sprungit en mil, och kom hem till mig bara för att få vara med mig ett par timmar. Han åkte tillbaka på kvällen igen. Att få ligga i hans famn var precis vad jag behövde efter en natt på akuten. Tack Kalle för att du är den du är <3

Give a little love

Jag har världens bästa pojkvän. Jag har den finaste, mest omtänksamma, underbaraste, klokaste, mysigaste och vackraste pojkvännen. Han gör mig så lycklig som man bara kan bli. Jag längtar ihjäl mig till den 3:e december när jag kommer få ha honom nära mig varje dag! Jag har inte vetat vad kärlek är innan honom. Jag har aldrig förstått vad det innebär att älska någon tidigare, även om jag trott det. Jag är så innerligt lycklig över att ha honom i mitt liv. Jag har dessutom fått en till fin familj på köpet som är helt underbar. Jag kan inte ha det bättre än såhär.

Jag är rädd

Sitter och tittar på valprogram på TV. Jag måste erkänna att inför det här valet är jag verkligen rädd...rädd för att den borgerliga regeringen ska få sitta fyra år till. Jag är ledsen, det finns säkert många fina människor som röstar på t.ex. moderaterna, men enligt mig är det enbart själviska människor utan någon som helst medkänsla för andra människor som gör det. Självklart, i mitt yrke som mäklare skulle jag säkerligen vinna en del på att rösta på moderaterna, men den dagen jag jag skulle göra det har jag isf tagit ett stort steg in i själviskhetens värld. Jag blir fan förbannad på folk som kan rösta blått. Må de alla bli sjuka och oförmögna att arbeta. DÅ kan vi se hur bra de tycker det är med en borgerlig regering.

Stay with me

Saknar min älskling. Han är ute i fält den här veckan och det suger att inte kunna höras som man vill. Jag kan inte ringa när jag har nåt spännande att berätta eller när jag är lite nere för det är ensamt. Till alla er som har turen att ha er kärlek i närheten, i samma stad, i samma lägenhet eller en liten bilresa bort...NJUT AV DET!! Ta tillvara på alla kvällar ni får tillsammans och gräm er inte över att ni inte fått någon kvalitetstid. Njut av att få somna tillsammans, att få ta en kopp te tillsammans och sammanfatta er dag. Lägg inte energi på att ni går om varandra, ta tillvara på den tid ni får. Det är tid jag skulle ge vad som helst för att få. Uppskatta den varma kropp som ligger tätt intill er på natten. Det kommer jag göra om tre månader, det kan jag lova er!