Here we go again

Nu kommer det ett sånt där mörkt inlägg igen som lyst härligt mycket med sin frånvaro på ett tag....Men nu är det dags igen för nu känns faan allting skit. Helt åt helvete för jävligt och skit. Hur gör man för att bli en lycklig människa??? Jag tror inte jag besitter den egenskapen.

Så vacker

Guldkant på tillvaron

Efter en hel dag ute på fastighetsmöten med vaktmästare och rektorer, med mycket klagomål över att saker inte gjorts osv (saker som inte ens jag har varit och petat i utan som gjorts innan min tid) så var det guld värt när chefen kommer in och säger att han tycker att jag gör ett grymt jobb och att det inte bara kommer ifrån honom utan ifrån många håll och kanter. Gud vad det kändes skönt att höra. Ibland kan man känna sig så otillräcklig, framförallt när mitt jobb egentligen går ut på att reda i saker som går sönder/är fel/blir skadat av yttre påverkan osv. Det är lixom ingen som ringer och säger "jag ville bara säga att ventilationen i våra skolor är toppen" :)

Underbart fantastiska kollegor, ett superroligt jobb och faktiskt en hel del glada hyresgäster gör ändå mina dagar otroligt härliga och givande. Jag är så tacksam över att jag fått den här möjligheten och oavsett om det inte blir mer än det här vikariatet så var det utan tvekan värt att säga upp sig från en fast tjänst. SÅ VÄRT!

Hur mycket jag än älskar mitt jobb ska det faktiskt bli skönt med helg nu. En sista fullspäckad dag sen ska jag njuta av två dagars ledighet! Herregud så skönt!

Dagarna går och går och går...

Idag har jag haft så mycket på jobbet att jag nästan började gråta, kände hur pulsen skenade och jag var på väg att börja hyperventilera. Sen sa jag till mig själv att jag inte kan göra mer än mitt bästa och de andra har full förståelse för att jag inte kan hinna med allting, inte ens dem gör det, så då kändes det bättre.

Imorgon ska vi ha AW med jobbet. Eftersom jag senaste tiden levt som en eremit så tror jag att jag ska följa med, jag måste lyckas bryta mitt mönster som jag har levt i senaste månaden. Måste umgås med folk, socialisera och inte stänga inne mig själv med mina tankar, det mår jag inte bra av. Dock har jag alltid sett mig som en person som måste prata om saker när jag inte mår bra, men nu har jag insett att det bästa för mig är att stänga inne mig, på analysera och tänka tills jag tröttnar på det och tar mig i kragen och ger mig ut i världen som faktiskt fortfarande finns kvar där ute och som verkar ha fortsatt rulla på även om jag själv satt mitt liv på paus.

Annars då...jaa jag ska nog unna mig lite shopping snart. Det är jag värd!

Det blev ett rött svall :) vågade ta ut svängarna lite iaf!

Busunge :)