Upp som en sol, ner som en pannkaka

Ungefär så känns den sista tiden. Pendlande mellan total lycka och fruktansvärd sorg.

Begravningen var jobbigare än jag trott, men också finare än jag kunde föreställa mig!Tjejen som sjöng var underbar, och "prästen" som höll i den var jätteduktig och berättade hela mormors livshistoria.Det var fruktansvärt att höra någon berätta om allt hemskt hon varit med om,för det kändes som att det var någon annan det handlade om, men det var skönt att hennes liv tog en bra vändning, och att hon fick leva ett bra och fint liv trots allt hemskt...

Mycket annat jobbigt just nu, men nu är det 100% fokus på skolan, om jag ska ha den minsta chansen att klara av den här förbaskade tentan.Förutsättningarna är inte dem bästa, men skam den som ger sig...

Kämpa och håll ut.Det är min medicin!