Jag blöder men det syns inget blod

Det gör ont.Väldigt väldigt ont.Bröstet känns som det ska sprängas och huvudet är proppfullt av tankar.Har varit nere, långt nere förrut...det här är värre.Så mycket värre.Tystnaden är hemsk, och vad som gör det ännu hemskare är att jag vet att tystnaden kommer hålla i sig en väldigt väldigt lång tid.Jag vill bara vrida fram klockan till den där dagen, den där dagen som jag vet kommer komma, men som jag inte har en aning om när den kommer.Jag vill att det ska vara då nu.Jag vill det så innerligt mycket, för du fattas mig.Dina sista ord ekar i mitt huvud: det här kommer bli.Det kommer bli bra, Isabell....mmm jag hoppas det.Gärna snabbt.Gärna nu.