Just nu vill jag sätta mig på första bästa tåg, åka raken vägen till Linkan, gå direkt från stationen hem till Dig, knacka hårt på dörren och när Du öppnar dörren vill jag skrika åt dig.I evigheter.Skrika åt dig att det du gör mot mig just nu sakta men säkert tar död på all min livsgnista, skrika åt dig att det du gör förstör alla chanser för mig att njuta av nuet, skrika åt dig att du är helt fel i huvudet som förstör vår chans till lycka, skrika åt dig att skärpa dig och växa upp.Skrika åt dig att jag älskar dig....
...men det får jag inte.Istället släcker jag lampan och övar tills den dagen kommer då jag faktiskt får chansen att säga allt det till dig...jag övar tills ögonen faller ihop och mardrömmarna får ta över.Sen vaknar jag och samma dag, samma smärta, samma längtan upplevs ännu en gång.
No comments:
Post a Comment