Helvetesjävlaskithelvete

Ibland har man helt enkelt en riktig jävla skitdag. Det var min dag idag. Fy fan vad jag bara ville lägga mig under ett täcke och tjuta tills tårarna tog slut eller jag somnade av utmattning. Ibland är det så sjukt påfrestande att alltid behöva jobba, hela tiden, dygnet runt. Telefonen ringer konstant. Idag fick jag så många käftsmällar att jag bara ville ge upp. Inget personligt alls, men ändå, det är jobbigt. Tur man har fina kollegor och chefer, utan dem skulle jag inte klara mig. Lägg till en p-bot på det också så har ni min dag. Kul. Nu ska jag lägga mig i sängen och glömma den här dagen.

Gilla knapp

Lyckad visning idag. 12 sällskap på andravisning är mycket bra!

Snart snart snart är det helg. Som jag längtar!!! Gillar ganska mycket mitt mysläge som infinner sig titt som tätt. jag skulle ju ljuga om jag sa att det bara var enkelt och skönt hela tiden, för det är det inte. Vissa dagar gör det fortfarande ont så jag nästan kräks, men dem dagarna är färre och färre, och ersätts istället av måbra dagar när jag faktiskt gillar min situation rätt mycket!

Känner mig avslappnad, harmonisk och rätt soft på nåt sätt. Känns bra!

Måste faktiskt också passa på att ge en stor eloge till min kollega Anna för hon förgyller mina dagar på kontoret med hennes berättelser och glada humör. Gillar henne skarpt!

Bara sjukt jävla besviken på en del människor. Tur att alla är olika och att det finns så många guldkorn i min närhet. Tur också att jag har en helt underbar helg inplanerad med flera av dessa guldkorn! Nu får det gärna bli helg på direkten!

Satsar man så vinner man. Eller?

Jag är sjuk. Som vanligt. Feber, ont i halsen och förkyld. Helvetes jävla skit rent ut sagt, den här helgen skulle ju blivit bra!


I övrigt känner jag att jag visst är lite ledsen. Jag hatar med mig att jag kan vara glad glad glad och så helt plötsligt, från ingenstans på en sekund så blir jag ledsen.
Tänker så jag tror att hjärnan snart hoppar ut ur mina öron eller nåt för det blir för högt tryck där inne.

Mamma och pappa säger att jag ska vara glad över att saker och ting har blivit som de ha har blivit. Att jag har det bättre utan. Att jag är starkare utan, starkare ensam än i en svag tvåsamhet. Jag vet ju att det är så, och på så många sätt älskar jag mitt singelliv. Jag hatade det först, tro mig, det gjorde jag verkligen. Nu kan jag se på vissa av mina vänner som har förhållanden och se hur låsta de är, hur de på nåt sätt förfaller som individer och lixom inte längre lever livet till fullo (Annie o Clare, jag vet att ni läser, ta inte åt er för tusan!!!det är inte er jag pratar om!) Vad jag menar är bara att jag själv inser att jag nog blev sån. Jag tappade mig, inte helt och fullt, men mycket. Min individ försvann lixom. På det sättet älskar jag mitt singelliv för varje dag är en dag fylld med underbara människor, roliga fester, härliga kollegor, spontanbesök, mys osv. Jag har verkligen så mycket i mitt liv som jag älskar.....Men sen kommer det tillslut till en sak som jag inte älskar med mitt singelliv...

Jag är skadad. Var jag skadad innan allt det här är jag ta mig fan i stort sett söndertrasad nu. HUR ska jag kunna lita på nån igen? HUR ska jag kunna släppa in nån igen? HUR ska jag kunna känna nåt på riktigt igen för någon utan att vara så rädd för vad som kan hända i framtiden? Jag märker på mig själv att jag nästan stängt av. Det är självklart roligt att få veta att man är intressant för en annan människa, men till exempel tror jag att folk runtomkring mig blir mer glada om jag blir utbjuden på dejt än vad jag blir. Det enda jag ser i "ska vi kolla på film ihop ikväll?" eller "kan vi inte ta en fika ihop då?" är nej shit, det här är inte bra. Kollar jag på film med honom kanske det blir mer, då kanske det tillslut leder till känslor vilket i slutändan alltid leder till ett krossat hjärta. Hur ska jag ta mig ur det här och kasta rädslan långt långt bort?

Jag vill kunna leva ett singelliv till fullo. I alla fall så som jag lever ett singelliv, och det vet alla att det inte innefattar att dra hem karlar från krogen eller att dejta fem stycken samtidigt. Men jag vill kunna vara redo för att dejta utan att känna världens klump i magen och bygga upp en massa problem som kan hända längre fram innan jag ens lärt känna personen i fråga. Jag är bara helt vilse i hur jag ska lyckas med bedriften att våga igen.

Tankar och virrvarr

Haft två kalas den här veckan redan. Måndags för mamma och igår för bror. Mysigt att få lite familjetid också, det händer inte så ofta ändå.

I helgen kommer Maria hit och hälsar på och jag längtar en hel massa!!!Ska bli grymt att få träffa henne igen, skvallra lite och bara umgås och ha det mysigt!Can't wait!

Trots att en del saker fortfarande är lite upp och ner så måste jag faktiskt erkänna att jag känner mig flera hundra kilo lättare i hjärtat. Jag har för en gångs skull tagit beslut för min egen skull utan att tänka på vad andra ska tycka eller hur andra ska känna hela tiden. Länge har jag enbart tänkt på vad andra ska tänka men just nu känner jag bara att om någonting gör mig olycklig då är det faktiskt bara jag som kan göra någonting åt det. Och det har jag äntligen gjort. Känns skönt.

En allmän tanke sådär som jag bara gått och funderat på sista tiden, det är bristen på självinsikt som en del människor har. Samt bristen på mod och styrka och att kunna stå för sina åsikter. Till exempel vet jag många med mig som reagerat på hur en del kan bete sig, och faktiskt uttalat orden "en sak till så bryter jag". Varför kan inte dessa människor berätta vad de känner för? För det första så kan det ge personen i fråga en chans att ändra något som flertalet människor inte uppskattar, men egentligen viktigast är ju att stå för det man säger. Jag tycker att det är läskigt att se hur en del bara väljer att stå bakom och svälja allt som de sagt och känner, endast för de är för fega för att ta konsekvenserna av deras egna åsikter.

jag kan erkänna att jag många gånger valt att vara tyst för jag helt enkelt kanske känt att jag inte bryr mig tillräckligt om personen alternativt att jag känt att det absolut inte skulle göra någon skillnad vad jag sa. Det kan jag ångra idag. Nu känner jag att jag är starkare, jag kan stå för det jag känner och vill och jag kan ta beslut därefter.
I slutändan är det ju ändå en själv som bestämmer över sitt eget liv så vill man hålla igen och inte uttala sig så är det ju upp till var och en.

Nej, nog med djupsnack. Nu ska jag inta balkongläge innan det är dags för lunch med Sara på stan samt efterföljande jobb! Ikväll blir det fika med tjejorna som vanligt en torsdag!Mys!

Ner och upp på ett dygn

Igår slogs min värld i spillror. jag tappade min dator och hårddisken pajjade. Det vill säga allt innehåll som jag har lagt på datorn senaste två åren var borta. Tack vare att jag har världens bästa bror har jag nu en hel datorn samt allt mitt material på cd-skivor tills imorn. Jag är evigt tacksam!
Struntar egentligen i festbilder osv, men Londonbilderna skulle göra extremt ont att förlora...

Idag har jag firat mamma. Smörgåstårta och tårta. Mums!

Imorn blir det sjukgymnasten igen och sen ett par timmars jobb. Är sjukt trött för jag kunde inte sova inatt då jag bara låg och vred mig fram och tillbaka och tänkte på bilderna samt jobbet...men inatt hoppas jag på att få en god natts sömn!

känner mig lite låst i mitt bloggande just nu eftersom det jag skriver om kan tolkas på flera sätt tydligen, och jag har nästan blivit rädd för att skriva mina egna känslor, med rädsla för att såra eller att det ska misstolkas. Känns inget kul, för bloggen är lixom det stället jag använder att skriva av mig allt på...Jaja, får väl se om jag kanske blir mer bekväm i det om ett tag...

Känns en aning konstigt. Nästan som jag simmat i motström hela tiden utan att veta om det. Som att jag trott att vi var på ett ställe vi helt uppenbarligen inte var. Känns mycket konstigt och lite sorgligt. Ledsamt. Hade det kunnat bli bra? På annat sätt? Jag vet inte, men iaf. Ae konstigt bara helt enkelt. Men skönt ändå. Weird.

Giving up? No, more like giving in.

Har intagit nåt slags mys-mode. Känns rätt bra.Faktiskt ganska så jäkla bra!
Har börjat resan upp ifrån asfalten och känner att jag nog banne mig snart står på benen igen, en aning vinglandes kanske, men dock med fötterna ner och huvudet upp. Det är bra. Det är mycket bra.

Att sen få lite små fina sms ibland också, det är ju helt ok det med. Jodå.

Begravning

Idag har varit en extremt extremt tung dag. Begravningen var väldigt fin, men självklart jobbig. Oerhört konstigt att träffa sina kusiner igen för första gången på sådär 15 år. En aning stelt skulle man kunna kalla det och det kändes weird att sörja tillsammans med en helt främmande familj, som i grund och botten är ens eget kött och blod lixom. Pappa var väldigt tagen och sista biten av begravningen satt jag och höll om honom och höll hans hand. Det kändes bra att kunna trösta honom lite när det i vanliga fall är omvänd situation.

När jag kom hem lade jag en filt på balkongen och SOMNADE i två timmar. På en betongbalkong! Hur det gick till vet jag inte, men resultatet av två månaders insomnia visade väl sig och gjorde att jag totaldäckade. Inte så bra för nacken, men väldigt väldigt bra för huvudvärken och tröttheten.

Var ju hos sjukgymnasten imorse med, specialistsjukgymnasten. Var där 8.15, alldeles för tidigt egentligen, men begravningen var ju kl.11 så jag var ju tvungen att ta en tidig tid. I alla fall gick det bra, men jag hade mycket nedsatt styrka i vänster arm, vilket också är den arm som domnar och där reflexerna helt saknades, så det var väl inte så jättebra. Men iaf fick jag bra övningar att göra till nästa vecka när jag ska dit igen.

Dagen har varit tumultartad, på fler än ett sett. Jag orkar inte med more drama alltså. Nu får det faktiskt sluta upp någon gång. Thats all I have to say.

Konstigt att tystnaden bröts...hade hoppats att det skulle varit på något annat sätt än det här dock...Och saknar, ja det gör jag visst fortfarande

Min helg

Jag hade ju faktiskt en rätt bra helg ändå som jag lika gärna kan ta och berätta om istället för att beklaga mig för en gångs skull :)

I fredags hade jag och Clare häng!Eftersom hon skulle åka till Norge på lördagen så hade vi riktigt ordentligt med tjejhäng, med massa snack, musik, skratt och mys. Den tjejen är bäst, klarar mig inte utan min andra hälft! Framåt småtimmarna kom det ytterligare besök av en person som alltid får mig glad, och såna välkomnar jag hemskt gärna in i mitt liv. De behövs!

På lördagen kom brorsan och hämtade upp för mig lite provåkning av hans nya bil. Grym!!!Vi drog ut till Ljungsbro på en fika och sen åkte vi en sväng till och sen blev jag hemskjutsad.
På eftermiddagen kom M hem till mig för lite film och häng, mycket mycket trevligt.
Lite senare på kvällen kom Sofia och hängde med mig i soffan ett par timmar tills vi båda höll på att däcka, så det blev tidigt i säng då kan jag lova!

Efter ca 14 timmars sömn så gjorde jag mig iordning och drog ut till Ljungsbro för att fira Linus som fyllt år. Vi bjöds på varm smörgåstårta och kaffe. Mums!
Senare på kvällen kom Elin och förgyllde min tillvaro, och ytterligare lite senare ringde det på dörren och där stod Clare och överraskade! Mycket mycket uppskattat!!!

Sammanfattningsvis, en väldigt lugn men bra helg!

What I never thought you'd be, you now are

Igår hände en sak som jag väntat mig ska ske ganska länge nu, nästan förvånad över att det inte skett tidigare, och på grund av detta kommer jag nu har oerhört mycket enklare för att gå vidare. Just nu känner jag bara att jag är äcklad, äcklad av den falskhet som bor inom dig. Fy fan.

Har varit och röntgats idag iaf, ett steg framåt. Imorn blir en tung dag. Begravning.

Nr1: Känns inte ok att bli sjukskriven just nu. Inte alls. Mer fritid för tankar behöver jag inte, och definitivt inte mindre pengar i kassan. Sug.

Nr2: Det är FAN inte ok att tro att min familj och vänner står till ditt förfogande. Det är lixom ett paket, med mig kommer dem, med dem kommer jag. Ganska enkel matematik. OK?

Nr3: Mina vänner är grymmast i hela världen. Bara så ni vet, alla där ute, jag har dem bästa vännerna i hela världen så ni kan lika gärna lägga er ner och ge upp för ingen kan ha så fina vänner som jag har. Ni gör det värt att gå igenom allt, att gå upp på morgonen trots att jag vill dra täcket över huvudet. Varje dag blir jag imponerad och tacksam över hur fina ni är. Glöm aldrig det!

Thanks for loving me cuz you're doing it perfectly

Har haft världens bästa dag och kände att nää inget kan få mig ledsen....

....så kom jag hem och insåg att det inte fanns någon här att fira tillsammans med. Då kom det en tår.

Jag saknar C. Jag saknar C så det gör ont. Efter snart två månader, det kan väl inte vara normalt?

Jaha ja

Jaha, läkarna idag igen då. Gick väl inte riktigt som väntat. De kunde inte hitta några reflexer i mina armar, plus att de är domnade och nacken hade tydligen svullnat upp mer vilket var tydliga tecken på diskbråck så på torsdag ska jag till läkaren igen för möjlig sjukskrivning samt till en specialist på tisdag nästa vecka, innan begravningen. Kul.

Hade möte med cheferna efter läkarbesöket och dem är underbara och förstående och sa till mig att fokusera på att bli bra nu och att min plats på kontoret alltid finns kvar, oavsett hur lång tid det tar. De sa att min personlighet behövdes på firman och att de visste vad jag gick för och att de hade stor tro i mig som mäklare. Det var skönt att få höra från chefer att man för en gångs skull faktiskt ska jobba på att bli frisk och att jobbet får komma i andra hand.

Känns skitsurt att det här händer precis när jag är i startgroparna på jobbet, men sånt styr man ju inte över...

jaja, jag tänker inte ta ut nåt i förväg utan innan torsdag tänker jag tänka positivt och så får vi se.....men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte är på bristningsgränsen. Mycket mer orkar jag inte just nu, det känns som det räcker med skit för en livstid nu.

say what?

Idag skrev en kille som jag gick gymnasiet med till mig och frågade om jag ville gå på dejt!?Vad fan, jag har inte ens träffat människan sen vi gick ut för sju år sen, förutom typ nån gång förra sommaren tror jag när jag sprang på honom på stan. Så jäkla weird!
Jag tackade vänlig men bestämt nej. Nåt såntdär är jag inte redo för överhuvudtaget!

Valborg

Haft en riktigt riktigt fin helg!

Fredagen bestod ju mest utav läkarbesöket på dagen då jag fick veta att jag har början till diskbråck. Inte så kul, men ändå skönt att veta vad helvetes smärtan beror på. Fick morfintabletter (som jag förövrigt aldrig mer kommer ta i hela mitt liv) och sen blir det sjukgymnastik en eller ett par gånger i veckan framöver, då hoppas läkarna att det ska kunna bli bra igen!

Valborgfirandet på kvällen blev en brakfest hemma hos Clare och Marcus. Den började med endast jag, elin och filip som gäster men sen jäklar small det till och lägenheten var full. Runt 25-30 pers stormande in och festen var i full gång. Jäkligt kul var det! Lite för mycket vin innanför min väst dock så när jag vaknade på morgonen undrade jag lite vad jag hade haft för mig när jag kom hem egentligen för lägenheten var ett bombnedslag!!Grejer överallt, kläder överallt, det hade sms:ats för fullt tydligen enligt min utkorg. Alkolås på mobilen borde faktiskt vara lagstadgat!
Men iaf, riktigt rolig fest och dessutom råkade det vara en utbildad massör på stället så jag fick mig en riktig omgång någongång mitt i natten. Det tackar vi för!

Lördagen vaknade jag upp lite mer bakis än någonsin tror jag, men efter lite frukost kände jag mig skaplig så då kom Sofia förbi och hängde med mig. Efter några timmars skitsnack hämtade vi upp clare för lite käk, och efter det drog clare och jag hem till mig för tjejhäng in på småtimmarna.

Tyvärr gjorde jag misstaget att ta en morfintablett innan jag gick och lade mig (skulle egentligen tagit två, men tack och lov för att jag inte gjorde det!). De nästföljande sju timmarna låg jag med hjärtklappning, delvis förlamning och helt enkelt allmänt hög. Det var den äckligaste känslan jag någonsin upplevt!!!Klockan nio imorse fick jag somna och lyckades få ett par timmars sömn iaf. De där tabletterna åker tillbaka till apoteket illa bums, hellre har jag smärtan då!

Idag har jag spenderat timmar ute i solen, lagat tacos på kvällen och bara hängt och haft trevligt! Nu är det dags för sängen för veckan som kommer är det fullt ös medvetslös på jobbet!