Trots allt- en underbar helg

I fredags var Maria och jag hemma och tittade på Let's dance, drack ett par glas vin och svullade i chips och godis.Mys!

Lördagen började på allra bästa sätt- med en sovmorgon.Halv elva hasade jag mig ut i köket och gjorde frukost med Maria.Vi satt länge och drack kaffe och pratade.Sen gjorde vi oss iordning och drog ner mot stan.Det blev lite shopping, fika och storhandling innan vi begav oss hem igen.Slappade lite, sen var det dags att piffa till sig för kvällen.Vi hade bestämt oss för att gå på Glada Ankan och shejka lite.Vi glodde på melodifestival,drack öl och började öva inför kvällens dans redan hemma :D
Väldigt väldigt lyckad utgång.När vi kom in på krogen hade Renegade five release fest, så det var väldans ös.Jag och Maria tryckte oss fram så vi hamnade längst fram vid scen och stod och dansade och sjöng som tokar (fast vi inte kunde texten, haha)
Träffade trevligt folk och dansade galet mycket, precis som vi hade sagt till oss själva innan att vi skulle göra!
Halv fem lade jag mig ner på kudden och somnade som en stock.








Dagen har inte bestått utav många aktiviteter.Plugg,tvätt,matlagning och slappande skulle kunna samanfatta hela dagen.Skönt!

Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat-kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner ifrån en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig

Jag föll som att jag trodde att jag var
Beskyddad av dig - ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag - att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte om jag dör blir det för detta leende jag dog

Och jag minns jag såg ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig

Du var inte där för mig
Du var inte där för mig
Du var inte där för mig
Du var inte där för mig

I will be waiting until the day you decide to come back

Nu har jag fått sova två nätter i rad, men jag sover konstigt.Eller snarare, jag drömmer fruktansvärt konstiga drömmar.Både igår och idag vaknade jag med värsta lustiga känslan i kroppen, och det tycker jag inte om.Inte alls.

Känns fortfarande väldigt tungt.Det gör fortfarande väldigt ont.Jag saknar Dig.Jag saknar Dig så mycket att det gör fysiskt ont i min kropp av saknaden.Jag har aldrig varit bra på att sakna, och just nu är det många människor jag saknar, och det gör det inte enklare att klara av saknaden efter Dig. Jag har det kanon i lägenheten med mina sambos, och det gör allt så himla mycket enklare, men så fort min hjärna inte fokuserar på andra saker så går tankarna till Dig.Suck,det här är bara början på en lång period och jag undrar hur jag ska orka...Den som lever får se.

Har varit i skolan idag på föreläsning om vår C-uppsats.Det var ett antal företag där som gav idéer om uppsatsämnen, men det var väldigt torftigt med idéer inom just fastighetsekonomi.Linda och jag har sagt att till nästa vecka ska vi ha klart vad vi ska skriva om.Hoppas det ploppar upp en bra idé någon av de närmsta dagarna.

Sitter hemma nu.De andra tjejerna skriver grupparbeten, och jag skulle hemskt gärna göra det jag med, men min grupp tyckte det räckte med tid om vi skrev imorn och på måndag...hoppas på det.Jag har ingen lust att sitta i helgen, och helt ärligt tror jag inte heller att jag kommer hinna det för jag har en hel del saker som måste fixas.För att inte dega ihop totalt så sitter jag iaf och skriver på en del av arbetet själv.Då får jag lite gjort och det känns bra.Har även skrivit ut en artikel som vi ska läsa till artikelseminariet i slutet av mars.Kan tyckas tidigt att börja redan nu, men det är fyra artiklar, på ca 20 sidor var, som vi ska kunna diskutera kring och därför måste vara väldigt pålästa om. En hel del med andra ord.

Nu ska jag dricka upp mitt thé och fortsätta plugget.

Ibland hänger inte hjärnan med i alla förändringar

För en sekund glömde jag idag.Tog upp mobilen, tryckte på gröna luren.I samma stund kom jag ihåg.Lade på innan signalen gått fram.....har en känsla av att det inte var sista gången jag gjorde så...

Är nästan rädd för att åka hem.Det är ju inte sammma sak.Du är där, men utom räckhåll.Enklare att vara här, då finns inte möjligheten.Då kan låtsas som att allt är som det ska vara.

Drog lott idag om C-uppsatsen.Jag och Linda ska skriva.Hur glad och tacksam jag än är över att inte behöva skriva med någon jag inte vill så smärtar det mig att veta hur jobbigt Maria tycker att det är, och hur kämpigt hon troligtvis kommer få det den här terminen.Ska göra allt i min makt för att underlätta för henne.

Nu ska jag dricka kaffe, sen hoppas på att jag somnar tidigt så jag kan lägga ännu en dag bakom mig.En dag närmre den icke datumsatta dagen.Puh

Jag blöder men det syns inget blod

Det gör ont.Väldigt väldigt ont.Bröstet känns som det ska sprängas och huvudet är proppfullt av tankar.Har varit nere, långt nere förrut...det här är värre.Så mycket värre.Tystnaden är hemsk, och vad som gör det ännu hemskare är att jag vet att tystnaden kommer hålla i sig en väldigt väldigt lång tid.Jag vill bara vrida fram klockan till den där dagen, den där dagen som jag vet kommer komma, men som jag inte har en aning om när den kommer.Jag vill att det ska vara då nu.Jag vill det så innerligt mycket, för du fattas mig.Dina sista ord ekar i mitt huvud: det här kommer bli.Det kommer bli bra, Isabell....mmm jag hoppas det.Gärna snabbt.Gärna nu.

To think I might not see those eyes
Makes it so hard not to cry
And as we say our long goodbye
I nearly do