Nattsvammel som vanligt

Ibland undrar jag om jag är enda människan i världen som ältar? Som inte bara kan glömma och tänka att det här kommer bli bra. Så känns det iaf. Jag önskar att jag var annorlunda, jag önskar att det kunde hända saker och jag sen kunde gilla läget lite enklare och inte gräma mig över vad som hänt eller hur det är. Det är frustrerande att vara en känslomänniska!!!!

Nu ska jag be till någon högre makt att jag kommer att besitta denna egenskap i mitt nästa liv så att jag någon gång kan få uppleva ren och skär lycka....eller, är det kanske en falsk lycka isf?? Nej, nu irrar jag in mig alltför mycket så jag själv snart inte ens förstår mig.

Iaf, jag ska nog se till att stänga av mina känslor, det verkar ju enklare så..Jaa, så får det bli!

Åh vad jag vill!!

Fyrbenta vänner och en överbelastad hjärna

Har avverkat två dagar på nya jobbet och kan konstatera att det är ett sjukt roligt jobb än så länge, men också sjukt SVÅRT!!!! Jösses, snacka om att jag har gett mig själv en ordentlig jäkla utmaning!! Men det ska man väl göra ibland iofs, men rädslan för att misslyckas är ju rätt påtaglig så att säga.... Aja, varje dag lär jag mig nåt nytt och det är härligt att gå hem från en dag på jobbet och veta att jag faktiskt har tjänat pengar, vilket inte riktigt har varit fallet tidigare..

Jag kommer på mig själv med att sitta på blocket om kvällarna och titta på hundar...jag erkänner att jag är rätt sugen, MEN jag kan ingenting om hundar, vet inte om jag kommer ha tid, ekonomin mm...Men på något sätt kan jag inte släppa tanken. Time will tell I guess...

Kärlek

Sista dagen på semestern idag..imorn börjar en ny fas i mitt liv, nämligen det som driftförvaltare. Jag kan ärligt säga att jag inte har större koll på vad jag ska göra när jag kommer till jobbet imorn, men jag litar på att det löser sig.

Kanske ska nämna några ord om den stora dagen igår. Annie gick från fröken Dahlström till fru Skude. Ojojoj vilket vackert bröllop. Jag grät enorma mängder under vigseln, tvingade mig själv att inte gråta alltför mycket men när jag hörde den fina sången, såg Annie stå och torka tårar av lycka så gick det inte att hålla tillbaka. Så underbart vackra var dem! Allting var superlyckat!! Tack så mycket för den fina upplevelsen!

Själv har jag spenderat dagen i soffan. Jag har haft sån enorm värk idag i hela kroppen så jag har inte förmått mig att göra någonting alls. Jag hade tänkt läsa lite inför morgondagen men har inte haft ork till något. Ser iaf fram emot att börja jobbet imorn, behöver något att lägga min energi på, något som tar fokus från allt annat. Det kan nog göra mig gott.

Här kommer låten som brudparet dansade deras första dans som äkta makar till, vilket också råkar vara en av mina absoluta favoritlåtar!

Update

Det känns som jag att jag har fått en kalldusch, en rak höger, blivit omskakad och överkörd på samma gång. En sak i taget hade ju räckt kan man tycka.

Det är sånt som händer när för mycket skit händer på en och samma gång, inget jag rekommenderar någon annan! Ta en jävlig sak i taget kära vänner, det är lättare att hantera.

Nu så, nu påbörjar nystart nummer 32405053. Mer än så kommer ni inte få veta, för lite privatliv måste man väl ändå ha!? Tur att det är min blogg och att jag bestämmer över den.

Imorgon ska jag fika med Annie, det blir en fin start på mitt nya liv. Hepp

Testar att skicka ett inlägg från mobilen

Till dig

Jag är så kär i min fina sambo så det finns inte!!! På fredag firar vi ett år. Ett år tilsammans med den finaste människan jag någonsin mött. Ett år tillsammans med den person jag vill dela mitt liv. För varje dag som går så blir jag mer och mer kär och älskar honom mer och mer. Jobbiga stunder har alla förhållanden, men jag är en stark förespråkare för att det jobbiga enbart stärker förhållandet. Dock får det jobbiga inte vara hur jobbigt som helst, men lite småhinder som man måste ta sig över gör förhållandet gott!

Ett år känns långt samtidigt som det känns fruktansvärt kort. Vi har klarat av ett halvår distans, då vi enbart fick prata med varandra på bestämda tider och om någon annan godkände det. Då vi efter fem dagar ifrån varandra återsågs på tågstationen varje fredagkväll för att sedan stå på samma plats varje söndagkväll med tårar som försöktes pressas tillbaka. Vi har klarat av att flytta ihop och anpassa oss till ett samboliv, där en av oss är van att bo själv och den andra inte bott ensam någonsin. Vi har stöttat varandra genom arbetslöshet och vantrivsel på jobbet. Vi har klarat av att leva på i stort sett ingen inkomst och aldrig haft en krona över för att unna oss någonting utanför budgeten. Receptet har varit kärlek.

Alla resterande dagar i mitt liv vill jag dela med dig. Du är det finaste jag har. Jag älskar dig.