Konstiga tankar mitt i natten

Ibland känns det som allt bara går emot mig.Tycker inte om såna dagar alls.Känns som ingen förstår och saker bara går fel.Ibland skullle jag önska att folk förstod utan att jag ens behövde säga nåt, att de kände mina tankar och känslor utan att jag behövde använda min röst.Att de visste när det var dags att höra av sig, när jag behövde deras tröstande ord eller när jag bara behöver någon som lyssnar.Jag önskar att de test som dyker upp i livet skulle minska lite och inte vara lika uppenbara.Jag önskar att de kanske mera kunde var som en väg man noterar först efter den tagit slut faktiskt lutade lite uppåt snarare än som ett gigantiskt berg som tycks omöjligt att ta sig upp för och där man måste hålla emot hela vägen ner för att inte ramla och nå marken liggandes.Jag vill landa på fötterna, möjligtvis en aning utmattad men ändå, det ska vara ett par stadiga fötter som vilar på ett mjukt skönt gräs.Helt oförståeligt och i totala gåtor, knappt jag själv vet vad det här innebär, just därför önskar jag att någon annan gjorde det.

I´m going back to school

Jaha då var läkarbesöken igång igen.Samma gamla tester ska göras och sen så får jag väl se vad utfallet blir denna gång.Lyckades pricka in att få världens sämsta och mest inkompetenta läkare som dessutom var rent ut sagt elak så jag misstänker att jag kommer få fightas lite den här gången.suck.

Just nu längtar jag som en tok efter att C ska flytta hem.Vill ha honom närme, inte massa massa mil bort.Inte långt kvar nu som tur är.Det kommer bli bäst.<3

Imorgon börjar skolan igen lite smått.Måste erkänna att jag är totalt omotiverad till att börja plugga igen.Känner inte alls för det.Men men, har man inget jobb och måste få någon slags inkomst är alternativen inte många.Hoppas på att kurserna kommer bli något så när intressanta iaf så kanske jag grejar det.

Förresten har jag ju varit uppe i Idre och hälsat på C förra veckan.MASSA MYS!!!Ångrar lite nu att jag inte testade på forsränningen, men jag hade ändå en jättebra vecka.Jag tror minsann att jag har den allra bästa pojkvännen man kan ha!!

Rädsla.En känsla som börjar göra sig påmind inom mig igen.Tycker inte om det.Obefogad eller ej,rädsla är en känsla jag levt med länge.Jag önskar att den försvinner.Jag önskar den bort från mig nu.

Det blev bättre ett tag, nu har det vänt lite igen.Vad det innebär vet jag inte, men tills jag har lusten att skriva igen så får de här bilderna visa lite av det som skänkt mig glädje sista tiden!

saker blir aldrig som man tänkt sig

Ok, svar har kommit.Det var inget jag alls var förberedd på och inte alls något som jag hade tänkt egentligen (kanske när jag målade upp hemska scenarion...).
Ingen lust att skriva ut det här, de som behöver veta kommer få veta.Jag tänker fokusera 100procent på att klara det här och bli frisk.Jag ska fan grejja det!Så enkelt är det!

Gjorde ett tappert försök att skingra tankarna ikväll genom att göra tjejerna sällskap på förfest.Lyckades riktigt bra med mitt mission och hade en väldigt rolig kväll!!!Kunde sitta ner hela tiden och slapp anstränga mig, plus hade ett jävligt skönt och befriande samtal, så kvällen blev faktiskt trots allt väldigt bra.

Nu blickar jag framåt och har som första delmål ögona inställda på måndag då min finaste kommer hem.Kärlek.

Jaha ja..

Igår var verkligen sista droppen i den här jäkla maghärvan.Mådde inget vidare under hela dagen, matt och orkeslös.På kvällen hade jag Becka och Clare här hemma hos mig för lite mys.Åt lite och blev som vanligt dålig, men den här gången värre än vanligt.Spydde några gånger, men sista gången kom jag tydligen inte ut från toan.Tjejerna blev oroliga efter ett tag så de gick och tittade till mig.De hittade mig lutad över toaletten, skakandes och svettandes (jag minns knappt nåt). Efter en stund ställde jag mig upp och Clara stod och höll om mig, sen minns jag bara att det svartnade och så svimmade jag.Enligt Clara och Becka låg jag sedan och skakade på golvet och spydde.Tog ett bra tag innan jag kvicknade till och mådde helt ärligt talat inte alls bra!!!Hade iaf fått ett nr till en läkare om det var så att medicinen inte hjälpte som jag fått, och eftersom jag ätit den i en månad så kan man ju säga att nej, den funkar inte.Ringde imorse och fick en akuttid vid tio.Åkte dit med mamma, och efter undersökning, en jäkla massa prover mm kan magsår i stort sett uteslutas.Tydligen visade mina blodprover på avvikelser i de röda blodkropparna vilket tydde på någon slags parasit eller tarmsjukdom.Fick lämna en miljon mer provet, och kommer behöva åka tillbaka varje dag den här veckan och lämna fler så på fredag kommer jag få något slags svar på det här skiten. Om de inte kan reda ut vad det är för fel efter allt detta så ska en total body check göras på mig.Läkaren lovade att han inte släpper mig nu, det var alldeles för allvarligt för att göra det.Kändes jätteskönt att läkaren lyssnade på mig och tog mig på allvar. Efter sju veckor med den här skiten hoppas jag på att få bli frisk, och det snarast!!

Annie&Tor

Ännu ett par i min vänskapskrets har förlovat sig!!!!!!Jag blir så lycklig att jag nästan spricker!!!Grattis älskade vänner, hoppas ni får ett alldeles underbart liv tillsammans!!