Kan inte sova.Har försökt ett par timmar nu men det går bara inte.Ingen idé att ligga kvar när man vet att det är kört....
Om två veckor åker vi till London.Om två veckor är tiden inne som man längtat sjukt mycket efter en lång lång tid. En stor del av den tiden trodde jag inte att det skulle bli av, men nu sitter jag här,nästa ett år senare,och ska börja packa väskorna för vad som skulle kunna bli mitt livs äventyr. Det känns konstigt.Bra konstigt tror jag, men ändå konstigt...Mitt liv ser inte alls ut som det gjorde när jag väl bestämde mig för det här.Det är på ALLA sätt bättre nu.....Det gör det å ena sidan oerhört mycket svårare för mig att åka, men det kommer å andra sidan hjälpa mig något fruktansvärt mycket när jag är där....
P, du kom in i mitt liv på det mest annorlunda sätt.Du har fått mig att uppleva något som jag aldrig upplevt förut.Du är den vackraste människan jag vet, och jag är världens lyckligaste som fått möjligheten att ha dig i mitt liv.Tack!
No comments:
Post a Comment