All by myself

Idag känner jag mig lite ensam.Jag längtar efter brudarna hemma.Varje dag skär det i mig att jag inte kan vara hemma och umgås med dem och hänga med på allt kul som de hittar på.Jag vet, det är inte lång tid kvar men just idag känns det som hundratusen år bort.Jag längtar efter familjen.När jag vet att syrran har det jobbigt eller som imorgon när mamma fyller år eller på tisdag när bror fyller år så gör det ont i mig att inte kunna vara med och fira.Otaliga släktmiddagar,födelsedagar,dop mmm har jag missat och jag tycker det är jättetråkigt.Jag längtar efter C.Massa.Och det kommer jag fortsätta göra en lång tid med, även fast den saknaden kanske i grund och botten är positiv.Men inte idag.Idag är jag ensam och då behöver jag få puta lite med underläppen och tycka synd om mig själv.Det går över, troligtvis om bara en liten stund, det vet jag.Men nu, just i denna stund, är jag ensam.