Utanför fönstret letar sig mörkret fram
Himlen tappar långsamt, långsamt sin färg
och lämnar plats för det stora svarta
Det skrämmer mig, jag vill veta vad som döljer sig bakom
Längtan efter Dig gör sig påmind
Först som en naggade oro, sen som ett skrikande begär
Utanför fönstret tar stjärnorna sin form, de betryggande stjärnorna
Du är inte här, men vi delar samma himmel
Du ser det jag ser, det skänker mig ro
Längtan efter Dig är stark.Jag vill dela samma himmel, jag vill dela samma dag.
Utanför fönstret gryr dagen igen,dagen skrämmer mig lika mycket som mörkret
Jag tvingas agera,tvingas känna efter
Saknaden finns fortfarande där, stjärnorna räckte inte till
Men vi har samma himmel.samma dag
Vi är snart där, snart delar vi samma nu
Kommer jag någonsin våga,helt och fullt?........
No comments:
Post a Comment