Underbara sladd

Ja jag vet, man kan ju inte ÄLSKA en sladd, men det är nästan så att jag gör det!Hela dagen, och flera dagar innan det iofs, har jag känt mig sjuk och trött.Har feber och hosta och förkyld.Är ju en av dem som inte har trådlöst nätverk, så gissa om jag blev lycklig när jag insåg att med mitt nya bredband fick jag en supersuperlång sladd som räcker ända till mitt sovrum!Och nu kanske ni tänker att sådär jättelång behöver den ju faktiskt inte vara,eftersom jag bor i en etta,men det behöver den faktiskt för jag har en stor etta.Så nu är jag världens lyckligaste för jag kan ligga i min säng och skriva blogg och inte behöver få diskbrock när jag hänger över min dator ifrån soffan.Loveley!

I övrigt saknar jag Linus.Mycket.Han har ett sätt att bara genom att vara nära mig få mig att må bra.Han kan sitta i soffan och vara helt inne i en match, så han inte hör ett ord av vad jag säger, men ändå känner jag mig som världens lyckligaste.Jag vet, att när vi har kommit förbi allt jobbigt så kommer vi vara ännu starkare tillsammans än vi redan är, och vara redo att dela resten av våra liv tillsammans.Aldrig någonsin har jag vågat släppa någon så nära inpå,men på något sätt känns det inte ens svårt med honom.Han får mig glad, men också ledsen ibland.Men mest av allt får han mig att känna mig älskad för den jag är.Älskar dig,darling!

Skatter börjar redan gå mig på nerverna

Ja faktiskt..Det är så tråkigt att läsa om skatter.Ibland undrar jag varför jag valt den linje som jag valt.Jag hatar ju att räkna!!Det är väl det där med fastighetsbranschen som lockar, och då får man väl stå ut med lite räknekurser ibland..

Idag har jag tränat!underbart!!Länge sen nu, och det känns skönt att börja köra igång ordentligt igen.Nu när Linn har Magnus här (eller egentligen Magnus bil :D ) så ska vi börja simma också.Är ju en sånt projekt att ta sig till stan utan bil, men nu går det ju som på räls att göra det så det ska bli kul!saknat att simma faktiskt!
Förövrigt var vi och kollade in Linns nya lägenhet ikväll..suck, jag kan inte göra annat än att säga att jag blev avundsjuk!den var jättefin och dem kommer få det mysigt där!

Hoppas på Ullared till nästa fredag, men det hänger på om min mor vill följa med eller inte.Håll tummarna!

Ok, lite bra har sommaren varit iaf.Fick ju vara med dig :D

Tillbaka i K-stad

Jaha, då sitter man här igen.Ensam i sin lägenhet.Längtar redan efter älsklingen.Man har ju vant sig nu vid att ha varandra nära hela tiden.Tack och lov kommer han på fredag så jättelänge behöver jag ju inte vänta.En annan som jag kommer sakna jättemycket också är syrran.Har umgåtts ganska mycket med henne i sommar, och jag tycker att det är så himla kul...det kommer jag sakna mycket.Får försöka att hinna träffas så mycket som möjligt när jag är hemma...

Imorgon börjar verkligen allvaret.Hade föreläsning i torsdags och jag tyckte det körde igång hårt redan från början.Puh.Men man får väl göra sitt bästa att hänga med från början...

Sommare som gått har varit bra, men samtidigt har det varit en av de jobbigaste och svåraste hitills.Lite av det sitter kvar fortfarande, men det får bli en nystart nu i höst.Ja, nu får det bli nya tag!

Nu ska jag nog ta och inviga mitt badkar igen efter sommaren!Det har nog saknat mig :D

Barnvakt

Idag skulle jag vara barnvakt till de små pyrerna Alva och Leia.Morgontrött som jag är kämpade jag för att kunna sitta i bilen till kl sju,men jag lyckades.Efter att syrran och jag druckit kaffe ihop sprang hon bort till bussen, och själv blev jag med dem två sötaste små fröna i världen.Alva var så trött och söt när hon satt och småfnissade i soffan när hon kollade på barnprogram.Fixade lite frukost till den stora och lekte med den lilla.Efter en stund blev Leia hungrig, så då gjorde jag lite gröt och efter det somnade hon som en lite stock.Två timmar senare sover hon fortfarande, och Alva har gått till Tindra, hennes allra allra bästaste kompis, och leker där.Så nu sitter jag och kan blogga för första gången på läääänge!Hah, förstår inte alls vad alla föräldrar tjatar om att det är jobbigt att ha barn.Måste ju vara dem det är fel på då :D

Funderar på om jag ska unna mig att köpa min drömväska som jag hittade igår och började gråta när jag insåg att jag aldrig kommer äga den.Inte bra att vara materialistisk när man är student.1295 kr kostade. den.Men om man tänker på hur många dagar man kommer använda den så är det ju inte så dyrt.Kanske 10 öre per dag eller nåt.Och det är ju faktiskt skitbilligt!!!

Tillbaka i kylan

Ja, nu har den delen av semesterna som jag längtat till som mest tagit slut.Jag och älsklingen var två veckor på Kefalonia, en helt underbar ö!Vi har haft det så bra man bara kan!!Det har varit varmt.Väldigt varmt!Inte en dag under 40 grader, men med mycket bad i det iofs varma vattnet(28 grader), så klarar man av det mesta!Vi har åkt på rundttur runt ön, både med buss och med hyrd bil.Men tro inte att vi legat på latsida inte.150 trappsteg i ca 90 graders lutning var det till vårt hotellrum som låg högt uppe i på ett berg.Hela hotellet var byggt på ett berg,men vi hade den (o)turen att få den lägenheten som låg allra allra högst upp.Jobbigaste lägenheten att ta sig till,men den finaste utsikten så det kompenserade rätt bra :D När vi landade i Sverige igen var det bara 14 grader, och vi åkte från 44 så 30 graders skillnad kändes rätt rejält.
På måndag börjar jobbet på allvar.Känns skittråkigt, men vad ska man göra.Får stå ut bara.Två veckor, sen är det slut för alltid hoppas jag.

En liten uppdatering iaf av vår resa,men ska försöka skriva mer när jag har ork...en sak till förresten..innan jag åkte fick jag äntligen efter mycket om och men komma till en läkare.Efter tester och röntgen fick jag reda på att jag har fibromyalgi.Inte så roligt, då det är en sjukdom man inte kan behandla utan bara lindra.Men har man stått ut med smärta i 20 år står man väl ut i 70 år till va!?

Om några dagar åker vi iväg.Ska bli så skönt. Är på världens sämsta humör, och tyvärr så är det min kära sambo som får ta all skit.Tycker så himla synd om honom,men kan inte riktigt styra över mina känslor.Orkar inte ens förklara varför jag känner som jag gör, men det är inget som har ändrats, snarare är allt som vanligt, som det alltid varit.Och jag är så förbannat trött på att aldrig bli förstådd eller hörd.Men min plats i livet är tydligen att vara osynlig.Bäst att bara aceptera det...som sagt, ska bli skönt att åka iväg på onsdag. Inte en dag för tidigt.