2011

Så, då var det här året näst intill slut. Hur ska man sammanfatta det egentligen?
På många sätt har det varit ett sjukt jobbigt år. Mycket saker har hänt. Största förändringen i mitt vardagliga liv är ju att jag har bytt jobb. Från mäklaryrket som inte alls var något för mig till ett arbete som driftförvaltare, ett jobb som nästa känns som att det gjordes just för mig. Jag älskar det!! Nu återstår det att se om jag kommer bli kvar resten av året, eller om mitt liv får ta en till karriärmässig vändning. Who knows?
På det privata planet har det nog varit ett utav de jobbigaste åren på länge. Känns som jag säger det varje år.... Men, det här året har varit fullt av prövningar, sjukdomar och tårar men även en hel del glädje också så klart. Sista halvåret har nästan känts som att jag gått i lite utav en dimma. Har svårt att minnas vissa delar. Antar att det är det som händer när man inte mår bra. Jag har inga problem med att glömma den delen, önskar jag var bättre på det är vad jag är.
Året avslutades iaf bra med en härlig julledighet tillsammans med Kalle, familj och vänner. Härligt. Hoppas nästa år kan ta vid där....

Jag vet iaf att 2012 bjuder på något som jag längtat efter LÄNGE. Äntligen ska jag få återvända till London, och även få ta med Kalle till vad jag kallar mitt andra hem. Det ska bli underbart!

Imorgon kommer vi fira in det nya året med ett gäng jobbarkompisar med respektive och vänner. Kommer nog bli lugnt och skönt, precis som jag önskar.

Gott Nytt År!

Tiden går fort...

Länge sen igen..som vanligt verkar det som. Håller bloggen uppdaterad ett tag, sen kommer livet i vägen och den glöms bort..

Just nu är det mest jobb som gäller. Långa dagar och hektiska mest hela tiden. Oerhört roliga dock! Chefen har lovat att jag ska få besked om min framtid till jul, dvs om jag kommer jobba mitt vikariat ut och sedan se mig om efter annat jobb eller om jag kommer få vara kvar på fast tjänst. Han har redan sagt att han vill att jag ska få vara kvar och att han ska göra vad han kan för att det ska ske, men det måste ju finnas en tjänst också. Jag vet vad jag vill, jag hoppas bara att det kan gå vägen för min del den här gången. Känns som att jag har haft så mycket motgångar att det är dags att någonting går som jag vill för en gångs skull. Håll tummarna för mig!

I övrigt...håller precis på att antibiotikakur nr 322. Denna gång ska jag äta antibiotika i tre månader, för att förhoppningsvis en gång för alla få bukt på mina njurar och urinvägar. I maj gjordes en utredning, röntgen mm av mina njurar men fick ingen återkoppling så gissade att det var bra. Har inte mått bra sen dess, haft ont och känt mig trött och hängig men tänkt att det nog bara är fibron som spökar lite extra. Istället visar det sig att mina testsvar hade fastnat på vårdcentralen och inte nåt fram till mig, och att testerna inte visade bra värden eller bra röntgen vilket resulterade i den långa antibiotikakuren. Blir utredning igen efter den så jag hoppas den ger resultat och att jag kan få må bättre. Min kropp samarbetar ta mig tusan aldrig med mig..

Nu ska jag hoppa ner i min härliga säng och njuta av några timmars sömn innan morgondagens arbetsdag!

Min pappa är grym!!

Pappa har byggt ett skoskåp som jag designat! Så himla nöjd!!!

Vräker ur mig ord...oförståeliga som vanligt

Jag har så mycket jag vill säga men jag får inte. Du lyssnar inte. Jag står och trampar, skriker för att bli hörd men det enda som kommer ut är min desperation i form av osammanhängande ord. Jag får inte säga det jag vill. Det är onödigt, dumt, fel. Jag vill få ur mig allt, kunna vräka mina ord över dig. Få dig att förstå. Du kommer aldrig förstå. Olikheterna är för påtagliga. Ensam står jag och ser tiden passera. Värdefull tid, som gjord för dig och mig. Tid som går till spillo och aldrig kommer igen. Det är dags nu. Dags att ta kontroll över mitt liv. Det är jag som bestämmer. Även om ingen håller min hand. Ensam är stark. Kanske. Troligtvis inte. Önskar jag slapp ta reda på svaret.

Here we go again

Nu kommer det ett sånt där mörkt inlägg igen som lyst härligt mycket med sin frånvaro på ett tag....Men nu är det dags igen för nu känns faan allting skit. Helt åt helvete för jävligt och skit. Hur gör man för att bli en lycklig människa??? Jag tror inte jag besitter den egenskapen.

Så vacker

Guldkant på tillvaron

Efter en hel dag ute på fastighetsmöten med vaktmästare och rektorer, med mycket klagomål över att saker inte gjorts osv (saker som inte ens jag har varit och petat i utan som gjorts innan min tid) så var det guld värt när chefen kommer in och säger att han tycker att jag gör ett grymt jobb och att det inte bara kommer ifrån honom utan ifrån många håll och kanter. Gud vad det kändes skönt att höra. Ibland kan man känna sig så otillräcklig, framförallt när mitt jobb egentligen går ut på att reda i saker som går sönder/är fel/blir skadat av yttre påverkan osv. Det är lixom ingen som ringer och säger "jag ville bara säga att ventilationen i våra skolor är toppen" :)

Underbart fantastiska kollegor, ett superroligt jobb och faktiskt en hel del glada hyresgäster gör ändå mina dagar otroligt härliga och givande. Jag är så tacksam över att jag fått den här möjligheten och oavsett om det inte blir mer än det här vikariatet så var det utan tvekan värt att säga upp sig från en fast tjänst. SÅ VÄRT!

Hur mycket jag än älskar mitt jobb ska det faktiskt bli skönt med helg nu. En sista fullspäckad dag sen ska jag njuta av två dagars ledighet! Herregud så skönt!