2011

Så, då var det här året näst intill slut. Hur ska man sammanfatta det egentligen?
På många sätt har det varit ett sjukt jobbigt år. Mycket saker har hänt. Största förändringen i mitt vardagliga liv är ju att jag har bytt jobb. Från mäklaryrket som inte alls var något för mig till ett arbete som driftförvaltare, ett jobb som nästa känns som att det gjordes just för mig. Jag älskar det!! Nu återstår det att se om jag kommer bli kvar resten av året, eller om mitt liv får ta en till karriärmässig vändning. Who knows?
På det privata planet har det nog varit ett utav de jobbigaste åren på länge. Känns som jag säger det varje år.... Men, det här året har varit fullt av prövningar, sjukdomar och tårar men även en hel del glädje också så klart. Sista halvåret har nästan känts som att jag gått i lite utav en dimma. Har svårt att minnas vissa delar. Antar att det är det som händer när man inte mår bra. Jag har inga problem med att glömma den delen, önskar jag var bättre på det är vad jag är.
Året avslutades iaf bra med en härlig julledighet tillsammans med Kalle, familj och vänner. Härligt. Hoppas nästa år kan ta vid där....

Jag vet iaf att 2012 bjuder på något som jag längtat efter LÄNGE. Äntligen ska jag få återvända till London, och även få ta med Kalle till vad jag kallar mitt andra hem. Det ska bli underbart!

Imorgon kommer vi fira in det nya året med ett gäng jobbarkompisar med respektive och vänner. Kommer nog bli lugnt och skönt, precis som jag önskar.

Gott Nytt År!

Tiden går fort...

Länge sen igen..som vanligt verkar det som. Håller bloggen uppdaterad ett tag, sen kommer livet i vägen och den glöms bort..

Just nu är det mest jobb som gäller. Långa dagar och hektiska mest hela tiden. Oerhört roliga dock! Chefen har lovat att jag ska få besked om min framtid till jul, dvs om jag kommer jobba mitt vikariat ut och sedan se mig om efter annat jobb eller om jag kommer få vara kvar på fast tjänst. Han har redan sagt att han vill att jag ska få vara kvar och att han ska göra vad han kan för att det ska ske, men det måste ju finnas en tjänst också. Jag vet vad jag vill, jag hoppas bara att det kan gå vägen för min del den här gången. Känns som att jag har haft så mycket motgångar att det är dags att någonting går som jag vill för en gångs skull. Håll tummarna för mig!

I övrigt...håller precis på att antibiotikakur nr 322. Denna gång ska jag äta antibiotika i tre månader, för att förhoppningsvis en gång för alla få bukt på mina njurar och urinvägar. I maj gjordes en utredning, röntgen mm av mina njurar men fick ingen återkoppling så gissade att det var bra. Har inte mått bra sen dess, haft ont och känt mig trött och hängig men tänkt att det nog bara är fibron som spökar lite extra. Istället visar det sig att mina testsvar hade fastnat på vårdcentralen och inte nåt fram till mig, och att testerna inte visade bra värden eller bra röntgen vilket resulterade i den långa antibiotikakuren. Blir utredning igen efter den så jag hoppas den ger resultat och att jag kan få må bättre. Min kropp samarbetar ta mig tusan aldrig med mig..

Nu ska jag hoppa ner i min härliga säng och njuta av några timmars sömn innan morgondagens arbetsdag!

Min pappa är grym!!

Pappa har byggt ett skoskåp som jag designat! Så himla nöjd!!!

Vräker ur mig ord...oförståeliga som vanligt

Jag har så mycket jag vill säga men jag får inte. Du lyssnar inte. Jag står och trampar, skriker för att bli hörd men det enda som kommer ut är min desperation i form av osammanhängande ord. Jag får inte säga det jag vill. Det är onödigt, dumt, fel. Jag vill få ur mig allt, kunna vräka mina ord över dig. Få dig att förstå. Du kommer aldrig förstå. Olikheterna är för påtagliga. Ensam står jag och ser tiden passera. Värdefull tid, som gjord för dig och mig. Tid som går till spillo och aldrig kommer igen. Det är dags nu. Dags att ta kontroll över mitt liv. Det är jag som bestämmer. Även om ingen håller min hand. Ensam är stark. Kanske. Troligtvis inte. Önskar jag slapp ta reda på svaret.

Here we go again

Nu kommer det ett sånt där mörkt inlägg igen som lyst härligt mycket med sin frånvaro på ett tag....Men nu är det dags igen för nu känns faan allting skit. Helt åt helvete för jävligt och skit. Hur gör man för att bli en lycklig människa??? Jag tror inte jag besitter den egenskapen.

Så vacker

Guldkant på tillvaron

Efter en hel dag ute på fastighetsmöten med vaktmästare och rektorer, med mycket klagomål över att saker inte gjorts osv (saker som inte ens jag har varit och petat i utan som gjorts innan min tid) så var det guld värt när chefen kommer in och säger att han tycker att jag gör ett grymt jobb och att det inte bara kommer ifrån honom utan ifrån många håll och kanter. Gud vad det kändes skönt att höra. Ibland kan man känna sig så otillräcklig, framförallt när mitt jobb egentligen går ut på att reda i saker som går sönder/är fel/blir skadat av yttre påverkan osv. Det är lixom ingen som ringer och säger "jag ville bara säga att ventilationen i våra skolor är toppen" :)

Underbart fantastiska kollegor, ett superroligt jobb och faktiskt en hel del glada hyresgäster gör ändå mina dagar otroligt härliga och givande. Jag är så tacksam över att jag fått den här möjligheten och oavsett om det inte blir mer än det här vikariatet så var det utan tvekan värt att säga upp sig från en fast tjänst. SÅ VÄRT!

Hur mycket jag än älskar mitt jobb ska det faktiskt bli skönt med helg nu. En sista fullspäckad dag sen ska jag njuta av två dagars ledighet! Herregud så skönt!

Dagarna går och går och går...

Idag har jag haft så mycket på jobbet att jag nästan började gråta, kände hur pulsen skenade och jag var på väg att börja hyperventilera. Sen sa jag till mig själv att jag inte kan göra mer än mitt bästa och de andra har full förståelse för att jag inte kan hinna med allting, inte ens dem gör det, så då kändes det bättre.

Imorgon ska vi ha AW med jobbet. Eftersom jag senaste tiden levt som en eremit så tror jag att jag ska följa med, jag måste lyckas bryta mitt mönster som jag har levt i senaste månaden. Måste umgås med folk, socialisera och inte stänga inne mig själv med mina tankar, det mår jag inte bra av. Dock har jag alltid sett mig som en person som måste prata om saker när jag inte mår bra, men nu har jag insett att det bästa för mig är att stänga inne mig, på analysera och tänka tills jag tröttnar på det och tar mig i kragen och ger mig ut i världen som faktiskt fortfarande finns kvar där ute och som verkar ha fortsatt rulla på även om jag själv satt mitt liv på paus.

Annars då...jaa jag ska nog unna mig lite shopping snart. Det är jag värd!

Det blev ett rött svall :) vågade ta ut svängarna lite iaf!

Busunge :)

Testar

Skickat från min iPhone

Cut cut

Imorgon ska håret kapas. Ska bli skönt. Funderar på att våga och köra lång page, men vet inte. Jag har lixom alltid varit långhårig...Meeeen, å andra sidan så kanske man ska ta i och se saker som lite nystart. Nytt jobb, ny frisyr, nya bekantskaper...inväntar bara att jag ska komma på en ny hobby. Eller helt enkelt bara en hobby egentligen, har ju inte någon nu så ny är väl inte riktigt rätt ord.

Är sådär äckligt missnöjd just nu. Och jag som avskyr missnöjda människor, står inte ut med dem..och så sitter jag själv här och hänger läpp och är missnöjd. Tur att ingen behöver se mig just nu....

Förövrigt har jag en pojkvän som är upptagen konstant och det är sjukt tröttsamt. Den kängan bjuder jag på.

Headache

Haft en djävulsk huvudvärk idag, fy tusan alltså! Jag trodde jag skulle ge upp där ett tag på jobbet och bege mig hemåt tidigare men jag stod ut. Väl hemma somnade jag på två sekunder och sov och sov och sov. Fortfarande ont, men inte alls på samma nivå som förut, tack och lov!

Imorgon väntar utbildningar på jobbet, sen ska jag försöka klämma in allt mitt vanliga jobb också mellan alla möten och utbildningar. Ett stort plus är att dagarna går så oerhört fort när man är uppbokad mycket, ett stort minus är att man inte hinner med allt jobb man ska göra. Onsdag är det lite lugnare så då hoppas jag att jag ska hinna komma ifatt och även kunna följa med tjejerna på jobbet till gymet under lunchen. Blir skönt!

Nu ska jag hoppa ner i sängen och försöka sova bort huvudvärken. Imorgon MÅSTE jag storstäda så då får jag helt enkelt se till att må bättre!

Vänder ut och in på mig själv

Känner inte riktigt att jag har kontroll på mina känslor längre. Befinner mig i en sits som jag inte vill vara i men det är så svårt att vända om, ta nya tag, ändra riktning. Det är svårare än man tror.

Jag verkligen HATAR att osäkerheten har planterats i mig igen. Jag trodde att jag efter många års kämpande hade lyckats krossa denna minst sagt oönskade känsla men på något sätt, med bebissteg, har den lyckats leta sig innanför mitt skinn igen. "Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara", " du vet ju att det bara är i ditt eget huvud"....Mmm, kanske, men i mitt huvud är det glasklart.

Mycket kryptiskt här på sistone, men ibland får det vara så. Ibland behöver man bara skriva av sig, just i stunden. De som ska förstå, förstår.

Humor!

Ryggskott

Gjorde mig illa i ryggen på jobbet idag. Nu har jag suttit på massagedynan i två timmar. Undra om man kan masseras för länge??!? :)

Golf och annan skit

Alltså det här med att vara skvallerkåt är ju sjukt konstigt!! Okej, det kan vara riktigt gött att få höra någonting som gör att man bara måste ringa ens bästa vän och skrika ut "VET DU!!!!", men att lixom leta efter skvaller, söka upp den och riktigt frossa i andras elände...Nej va!? Inte helt ok kan jag tycka...Aja..

Andra veckan på jobbet börjar gå mot sitt slut. Stormtrivs är bara förnamnet. Dagarna flyger fram och jag får erfara hur det är att jobba för ett stort företag som framförallt är oerhört välorganiserat. Det är underbart! Jobbet är en utmaning varje dag, det är stressigt, rörigt och upponer men helt underbart!!! Jag längtar efter att gå till jobbet och det där magontet som förr befann sig vanemässigt i mig varje kväll har jag inte ens en antydan till. Hur härligt som helst! Jag är inte naiv och tror att jag ska gå i ett lyckorus över jobbet för alltid, jag kommer hata det stundtals och inte vilja gå upp ur sängen på morgonen, men just nu är det toppen och det tänker jag njuta av!

Idag började Kalle spela golf så nu kommer jag inte bara behöva höra pappa och brorsan prata om backswings, puttar och green hela tiden, nu ska jag även behöva lyssna på oavbrutet prat från min kära pojkvän om dessa saker. En timme hos mamma och pappa kändes som 80 och tillslut fick jag nog av golfsnacket och drog med mig karln hem. Nu funderar jag ju självklart på vad jag kan börja sysselsätta mig med så jag också har något att prata sönder Kalle med.....Aaa det tål att tänkas på :)

Nattsvammel som vanligt

Ibland undrar jag om jag är enda människan i världen som ältar? Som inte bara kan glömma och tänka att det här kommer bli bra. Så känns det iaf. Jag önskar att jag var annorlunda, jag önskar att det kunde hända saker och jag sen kunde gilla läget lite enklare och inte gräma mig över vad som hänt eller hur det är. Det är frustrerande att vara en känslomänniska!!!!

Nu ska jag be till någon högre makt att jag kommer att besitta denna egenskap i mitt nästa liv så att jag någon gång kan få uppleva ren och skär lycka....eller, är det kanske en falsk lycka isf?? Nej, nu irrar jag in mig alltför mycket så jag själv snart inte ens förstår mig.

Iaf, jag ska nog se till att stänga av mina känslor, det verkar ju enklare så..Jaa, så får det bli!

Åh vad jag vill!!

Fyrbenta vänner och en överbelastad hjärna

Har avverkat två dagar på nya jobbet och kan konstatera att det är ett sjukt roligt jobb än så länge, men också sjukt SVÅRT!!!! Jösses, snacka om att jag har gett mig själv en ordentlig jäkla utmaning!! Men det ska man väl göra ibland iofs, men rädslan för att misslyckas är ju rätt påtaglig så att säga.... Aja, varje dag lär jag mig nåt nytt och det är härligt att gå hem från en dag på jobbet och veta att jag faktiskt har tjänat pengar, vilket inte riktigt har varit fallet tidigare..

Jag kommer på mig själv med att sitta på blocket om kvällarna och titta på hundar...jag erkänner att jag är rätt sugen, MEN jag kan ingenting om hundar, vet inte om jag kommer ha tid, ekonomin mm...Men på något sätt kan jag inte släppa tanken. Time will tell I guess...

Kärlek

Sista dagen på semestern idag..imorn börjar en ny fas i mitt liv, nämligen det som driftförvaltare. Jag kan ärligt säga att jag inte har större koll på vad jag ska göra när jag kommer till jobbet imorn, men jag litar på att det löser sig.

Kanske ska nämna några ord om den stora dagen igår. Annie gick från fröken Dahlström till fru Skude. Ojojoj vilket vackert bröllop. Jag grät enorma mängder under vigseln, tvingade mig själv att inte gråta alltför mycket men när jag hörde den fina sången, såg Annie stå och torka tårar av lycka så gick det inte att hålla tillbaka. Så underbart vackra var dem! Allting var superlyckat!! Tack så mycket för den fina upplevelsen!

Själv har jag spenderat dagen i soffan. Jag har haft sån enorm värk idag i hela kroppen så jag har inte förmått mig att göra någonting alls. Jag hade tänkt läsa lite inför morgondagen men har inte haft ork till något. Ser iaf fram emot att börja jobbet imorn, behöver något att lägga min energi på, något som tar fokus från allt annat. Det kan nog göra mig gott.

Här kommer låten som brudparet dansade deras första dans som äkta makar till, vilket också råkar vara en av mina absoluta favoritlåtar!

Update

Det känns som jag att jag har fått en kalldusch, en rak höger, blivit omskakad och överkörd på samma gång. En sak i taget hade ju räckt kan man tycka.

Det är sånt som händer när för mycket skit händer på en och samma gång, inget jag rekommenderar någon annan! Ta en jävlig sak i taget kära vänner, det är lättare att hantera.

Nu så, nu påbörjar nystart nummer 32405053. Mer än så kommer ni inte få veta, för lite privatliv måste man väl ändå ha!? Tur att det är min blogg och att jag bestämmer över den.

Imorgon ska jag fika med Annie, det blir en fin start på mitt nya liv. Hepp

Testar att skicka ett inlägg från mobilen

Till dig

Jag är så kär i min fina sambo så det finns inte!!! På fredag firar vi ett år. Ett år tilsammans med den finaste människan jag någonsin mött. Ett år tillsammans med den person jag vill dela mitt liv. För varje dag som går så blir jag mer och mer kär och älskar honom mer och mer. Jobbiga stunder har alla förhållanden, men jag är en stark förespråkare för att det jobbiga enbart stärker förhållandet. Dock får det jobbiga inte vara hur jobbigt som helst, men lite småhinder som man måste ta sig över gör förhållandet gott!

Ett år känns långt samtidigt som det känns fruktansvärt kort. Vi har klarat av ett halvår distans, då vi enbart fick prata med varandra på bestämda tider och om någon annan godkände det. Då vi efter fem dagar ifrån varandra återsågs på tågstationen varje fredagkväll för att sedan stå på samma plats varje söndagkväll med tårar som försöktes pressas tillbaka. Vi har klarat av att flytta ihop och anpassa oss till ett samboliv, där en av oss är van att bo själv och den andra inte bott ensam någonsin. Vi har stöttat varandra genom arbetslöshet och vantrivsel på jobbet. Vi har klarat av att leva på i stort sett ingen inkomst och aldrig haft en krona över för att unna oss någonting utanför budgeten. Receptet har varit kärlek.

Alla resterande dagar i mitt liv vill jag dela med dig. Du är det finaste jag har. Jag älskar dig.

Avslöjandet :)

Jaha, nu vet väl alla mer eller mindre redan om detta, men juni månad kommer vara min sista månad som mäklare. Känns konstigt och lite vemodigt men mest av allt känns det bara helt och hållet underbart!!!!! Inga mer jobbhelger, inga mer samtal kl 01 på natten, inga människor som jagar en som galningar på helger, inga mer vakna nätter orolig över om jag ska kunna betala mina räkningar. SÅ UNDERBART!!!!

Från och med 1 augusti kommer jag att arbeta som driftförvaltare på Lejonfastigheter, fördetta LKF. Där har jag nu ett års grav.vik. Vad som händer efter det året vet jag inte, men det gör ingenting för hur det än blir så kommer jag ha en grym merit på mitt cv och vara en erfarenhet rikare. Jag är skitskraj över det här, det är ett svårt jobb det vill jag lova, men jag ska göra mitt bästa och jag försöker tänka som så att om de tror på mig och är villiga att erbjuda mig detta jobb så måste jag också tro på mig själv!

Jag har en visningshelg kvar, lite tillträden och annat smått men sen kommer jag sluta. Juli månad är jag ledig, men Lejonfastigheter vill att jag kommer in och jobbar kanske halvtid, så jag räknar med att ha två veckor semester innan allvaret sätter igång.

Nu får ni hålla tummarna för mig framöver!

Heaviness in my head

When will I see you again?
You left with no goodbye, not a single word was said,
No final kiss to seal any seams,
I had no idea of the state we were in,

I know I have a fickle heart and bitterness,
And a wandering eye, and a heaviness in my head,

But don't you remember?
Don't you remember?
The reason you loved me before,
Baby, please remember me once more,

When was the last time you thought of me?
Or have you completely erased me from your memory?
I often think about where I went wrong,
The more I do, the less I know,

But I know I have a fickle heart and bitterness,
And a wandering eye, and a heaviness in my head,

[ From: http://www.metrolyrics.com/dont-you-remember-lyrics-adele.html ]


But don't you remember?
Don't you remember?
The reason you loved me before,
Baby, please remember me once more,

Gave you the space so you could breathe,
I kept my distance so you would be free,
And hope that you find the missing piece,
To bring you back to me,

Why don't you remember?
Don't you remember?
The reason you loved me before,
Baby, please remember me once more,

When will I see you again?

TACK!

Tack till alla som har gett mig råd och tips på hur jag ska göra gällande min jobbsituation!!! Ett beslut har fattats och jag kommer berätta mer om vad jag beslutat och varför jag tog det beslut jag gjorde inom kort. Men återigen, tack!!!

HJÄLP TACK!

Jag behöver råd från alla som kan tänkas ge mig den...

Here goes:

Jag har blivit erbjuden ett jobb på ett stort fastighetsbolag i Linköping. Tjänsten är en driftförvaltartjänst och låter hur intressant som helst! Ett kommunalägt företag som är väldigt stora med hyresgäster såsom skolor, brandstationer bland annat. Tjänsten är från 1 augusti, en enligt mig bra lön (med tanke på att jag har NOLL erfarenhet) och folket som jobbar där verkar kanon. MEN, det är enbart ett grav.vik i ett år. De kan inte garantera att det kommer finnas en tjänst till mig efter den tiden även om de anser det troligt. Så ni förstår mitt dilemma. Gå från ett arbete där lönen är väldigt osäker men som jag tycker är väldigt roligt och som är en fast tjänst, eller ta detta jobb där jag har en fast lön, ett arbete som VERKAR mycket givande och roligt och i ett bolag som ger bra cred att ha arbetat för.

Eftersom jag arbetar non-stop i stort sett och inte hinner ringa alla som jag vill ha råd ifrån skriver jag en allmän förfrågan här. Snälla hjälp mig!!

Jag sitter med tårar som forsar

Herregud, tänk om alla människor var som han! Vilken kärlek han måste känna för sitt fästmö!

Påskledigt!

Jaha, så var det snart påsk. Innan ledigheten kan avnjutas så ska ett sjukhusbesök avklaras. Aningen nervöst, men det lär ju inte vara värre än det förra besöket och det klarade jag ju av så jag ska nog fixa detta med. Har med mamma som moraliskt stöd samt chaufför, hon är en klippa :)

Ledigheten känns som den redan nu är fullbokad vilket både är positivt och negativt. Positivt då man hinner med mycket och inte degar hemma men negativt för det går så jäkla mycket snabbare än om man tar dagarna som dem kommer. Men, ledighet är ledighet och jag måste säga att den kommer väldigt lägligt!

I helgen hade syrran 30-års partaj vilket var mycket trevligt! God mat, trevliga människor och härlig stämning. Brorsan bjöd på en och annan rolig (äcklig!) historia och alkholen flödade rätt bra. Jag höll låg profil dock, hade visning inplanerad dagen efter. Men iaf, nu är syrran tant som Alva så fint säger och jag inser att jag själv börjar närma mig den magiska siffran med stormsteg. Fy fan, jag vill inte!! Åldersnojjan är rätt påtaglig, jag undrar hur den kommer vara när det faktiskt är nära på riktigt!? Förhoppningsvis har den värsta nojjan lagt sig tills dess!

Nää, nu ska jag ta och pussa på min älskling som ligger i soffan och är allmänt fin :)

Jag blev så lycklig igår när jag kom hem extremt sent efter en jävulsk dag på jobbet. Ca 13 timmars arbetstid och en massa strul. Möts av tända ljus och en älskling som har lagat fiskgryta och städat i lägenheten. Gissa om jag blev glad!! Och jättegod mat hade han lyckats svänga ihop helt utan recept, jag är imponerad!! Jag älskar dig så mycket Kalle!!

I övrigt så irriterar jag mig på alla som slänger pengar runt sig. Jag vet att jag bara blir irriterad för att jag själv inte har pengar, men vad fan!!! Vad slösaktiga folk är! Jag har alltid varit ekonomisk, så även om jag hade mer pengar skulle jag ändå inte bete mig som slösa. Aja, det är nog bara avundsjuka kanske :)

Om 1,5 timme blir det visning. Ska bli skönt att komma hem lite skapligt ikväll, runt 19 iaf! Då hinner jag mysa ner mig lite hos min älskling innan han somnar i soffan :)

TGIF!

Fredag och äntligen har man en ledig dag att se fram emot imorgon! Söndag blir det jobb igen så lyxen att få en ledig helg har jag inte.

En massa strul på jobbet gör att orken är rätt låg just nu. Vet inte alls vad framtiden har att komma med, vet bara att jag nog måste söka lite andra jobb för att gardera mig helt enkelt.

Den där förbannade magklumpen sitter i den också. Tröttsamt. Men men, det är väl sånt som försvinner med tiden I guess.

Ikväll ska jag träffa Sofia, ut och käka och ta ett glas vin. Jag har inte träffat henne på evigheter, och då menar jag verkligen evigheter. Sist vi bokade in en kväll så blev jag sjuk så det blev inget med det då heller. Nu ska vi iaf ses och det ska bli härligt!! Det här med att ha tid med vänner är svårt. Jag jobbar oregelbundet, har svårt att boka in saker utan har lättare för att vara spontan. Vissa dagar kan jag komma iväg vid fyra, vissa är jag inte hemma förrän tio. Det är helt enkelt ett icke så balanserat liv med dåliga rutiner jag har. Rutiner tycker jag om, därför har jag svårt för det tänket, " en dag i taget" eller ibland även "en timme i taget"....

Hjärnspöken har jag också gott om. Dem trivs tydligen hos mig. Antar att de får ordentligt med näring och därför väljer att inte flytta vidare.

Nä, nu mot badrummet för lite piff!

Sometimes life just hits you

Idag känner jag mig ledsen. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag vill bara lägga mig ner under ett täckte i ett mörkt rum och gråta. Ingen aning om varför. Tung dag bara antar jag. Har en budgivning som inte går som den ska, en mage som inte riktigt vill som jag vill, en arbetsdag som aldrig tar slut och en hemsk känsla i magen av att något är fel. Får panik varannan minut, typ en sån som man får när man kommer på att man har glömt nåt, fast jag har inte glömt nåt. Det är bara paniken som dyker upp. Fruktansvärt irriterande!

Kärlek

Jag är så glad över att jag har en så fin pojkvän. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, han är verkligen det bästa som finns! Vi har haft världens bästa helg tillsammans trots att jag jobbat, med mycket mys och skratt! Jag är bara så tacksam över att jag har honom, han är mitt allt!! Vi må tjaffsa ibland, vi må vara arga eller irriterade på varandra men kärleken till den andra försvinner aldrig. Du och jag älskling!

En dikt

Tryggheten står framför mig, på armlängds avstånd
Se men inte röra
Jag har tagit ett steg tillbaka, ett steg bort från dig
Stilla står jag och ser dig lida, jag ser din smärta genom ditt leende
Du lockar mig med din hand, jag tar den för en sekund men släpper den i nästa
Ditt leende försvinner sakta, desperationen tar över
Ta mig, se mig, rör mig
Jag står still, vågar inte ta din hand, vågar inte chansa
Ensamheten gör ont, men den är förutsägbar
Rädslan för smärta större än ensamheten är för stark
Jag backar ett steg till, du tar ett steg bort
Släpp mig inte, låt mig inte gå, håll mig kvar
Din ryggtavla är stark, bestämd och hård
Ditt hår blåser i vinden, jag känner din doft
Vill gå efter men benen är som fastfrusna
Jag vänder mig om, vill inte se dig gå
Jag blundar. Där är den. Ensamheten. Borde det inte kännas bättre?
Jag ångrar mig, vänder mig om men du är borta
Du är förlorad

Vackert

Worthless

Hektiska dagar på jobbet. Nu tar jag en kaffepaus och luftar tankarna från allt som har att göra med lättbetong, vackert böljande trappor och tätningslister.

Från att ha riktig brist på intag så ska jag nu på veckans 5:e. Känns sjukt bra att det händer lite men jäklar var man inte är van vid att arbeta så mycket som jag gör nu. I måndags var jag på jobbet mellan halv nio på morgonen och halv kvart i tio på kvällen. Idag ska jag sluta lite tidigare så har sista kundmötet halv sex så hoppas på att vara hemma vid sju. Då blir det häng med Clare och en massa tjejsnack. Skönt att bara kunna gå typ 200 m så är man hemma hos henne. Det är guld!

Förövrigt så mottages tips för att öka självförtroendet. Mitt är totalt kört i botten just nu och ingenting tycks hjälpa. Jag känner mig ful, osäker, rädd och värst av allt är att mitt dåliga självförtroende har lett till att jag är övertygad om att Kalle kommer lämna mig hela tiden. Skitjobbigt för honom och extremt jobbigt för mig. Så, tips tack!

Nu ska jag återgå till jobbet!

The Story

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you
I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do
I was made for you
You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what
I've been through like you do
And I was made for you...
All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true...I was made for you

Oh happy day!

Åh vad länge sen det var jag vaknade utvilad, helt underbar känsla!! Slog upp ögonen redan 8.30 och runt 9 gick jag upp. Har bryggt kaffe, läst ikapp alla bloggar, kollat på nyhetsmorgon...Nu är klockan snart halv elva och jag funderar på om jag ska gå och väcka älsklingen snart. Han är trött efter hans första arbetsvecka så han får nog sova en liten stund till :)

Idag ska jag träffa Carro, min alldeles höggravida vän från förr. Nu har jag inte träffat henne sen i början av graviditeten så det ska bli spännande att se magen och få prata om allt inför förlossningen (jag är ju helt besatt utav förlossningar :) )

Ikväll blir det middag hos svärmor, en alldeles perfekt lördag i mina ögon. Inget stress utan bara njutning. Perfekt!!

Igår var jag (och Kalle) barnvakt till Alva och Leia. Det var hur mysigt som helst. Vi hyrde film, lagade tacos och myste i soffan. Världens mest underbara ungar!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till sen ska jag gå och pussa på älsklingen så han kommer upp och myser med mig.

SNART ÄR DET VÅR!!!!!

Crazy little thing called love

9 månader med min kärlek idag. Jag är så tacksam över oss. Många gånger när saker känns tungt så finner jag så mycket styrka i oss, i dig älskling! Du finns alltid för mig, du tröstar mig när jag är ledsen, du får mig att gråta av skratt, du värmer mitt hjärta, och framför allt så är du min bästa vän! Jag älskar dig Kalle. Mer än ord kan beskriva. Du och jag för alltid. Du och jag.

what if

Sjuk jäkla klump i magen! Jag vill bara att den ska försvinna NU!!!! Jag fattar inte vad jag gör egentligen, men jag lyckas alltid få mig själv att må dåligt genom att nojja pga att mitt självförtroende är lika med noll och att mina rädslor är större än mount everest! Jäkla skit!!!!!!!!!!!!!!!
Fan så dum jag är!! Kan jag bara sluta nojja och sluta förstöra mitt eget liv genom att nojja non stop. Jag blir så arg på mig själv...ÅÅÅÅÅÅHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anpassning

Det här med att anpassa sig är något jag har ganska så lätt för men när det handlar om att anpassa sig till en förändring som jag inte tycker om har jag det bra mycket tuffare. Just nu är jag i ett sånt läge och jag känner att jag inte riktigt har styrkan att utföra denna anpassning. Sen att jag inte heller vill att det ska vara så som det är gör ju inte saken lättare.

Att ta en diskussion om detta är lönlöst, jag är nog för känslig för att göra det. Så, nu försöker jag slänga mina sårade känslor i soptunnan och sätta på mig styrkemasken och köra på. Att bita ihop är jag ju trots allt mästare på.

Mitt känsloläge för tillfället:

Den här bloggen är ju inte direkt rolig för tillfället. Få uppdateringar och när det väl sker så är det bara klagande. Inte världens roligaste läsning direkt. Tyvärr fortsätter det så...

Efter fem dagars maginfluensa förra veckan känner jag mig fortfarande svag rent fysiskt, och eftersom mitt liv inte direkt har varit problemfritt sista tiden så är jag även helt slut som människa psykiskt. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar till sommaren!!! Förstå att få njuta av värme, solljus, ljumna kvällar, uteserveringar och allt som hör sommaren till. Humöret skjuter i höjden och allt känns lättare. Tur att vintermånaderna börjar ta slut nu och att det snart får mot ljusare och framför allt varmare tider!

Jag sätter nu stopp för klagandet på bloggen och nästa inlägg ska ha en mer positiv ton! Det lovar jag!

Ångest

Fan just nu känns det mesta tungt.

Jag vet inte hur jag ska göra med mitt jobb. Jag älskar jobbet, tycker det är så otroligt roligt och givande...MEN jag tjänar inga pengar. Och med inga pengar menar jag inte att jag har en låg lön. Jag tjänar bokstavligt talat inga pengar. Nästa månad kommer jag ha ca 2000 kr i lön. INNAN skatt. Jag pallar inte det här längre.

K går hemma och är nedstämd över att han inte hittar jobb och jag försöker att hålla humöret uppe men det är så oerhört svårt när jag själv kämpar i det tysta med mina egna jobbproblem. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte söka nytt jobb men fortsätter det såhär så har jag inget val. Jag vill inte ge upp för jag älskar det här yrket, men nu har jag gett det ett år. Enligt mitt årsbesked från 2010 tjänade jag 127000 kr innan skatt. Det blir ca 7000 kr/månad efter skatt. Det vill säga, jag har mindre pengar som mer än heltidsarbetande än vad jag hade som student. Som student har man dessutom möjlighet att jobba extra och tjäna lite mer. Nu kan jag inte skaffa ett till jobb för jag jobbar redan mer än heltid.

Vad ska jag göra?!?

Sjuk igen :(

Jaha då har man påbörjat ännu en penicillinkur. För tolfte gången på ett år har jag fått urinvägsinfektion. Det är ju helt jävla otroligt!!! Den här gången sa jag dock att nu måste de göra nåt så den 18:e februari ska jag ha telefonkonferens med läkare och se hur vi ska gå vidare med det här och vilka utredningar som ska göras. Jag orkar inte hålla på såhär längre. Sen blir jag orolig med att det ska påverka chanserna att bli gravid när man väl bestämt sig för det...
Ja det känns helt enkelt inte alls kul det här. Och magen tar stryk av allt penicillin så nu sitter jag och har dubbel värk i magen, dels från urinvägsinfektionen och dels från medicinen. Fan vad jag hatar min kropp ibland.

A land far far away

Bloggen har verkligen inte hamnat i centrum på länge nu. För det första så är det något fel så jag kan inte bjuda in nya att läsa bloggen och inte heller ta bort lösenordsskyddet. Jag funderar nu på om jag ska flytta över min blogg till en annan adress och börja om...men jag vet inte. På ett sätt så är det skönt att skriva av sig här men samtidigt så är lusten rätt borta för tillfället...eller har väl egentligen varit det sen ett bra tag tillbaka. Det återstår väl att se vad som sker helt enkelt...

Just nu är det en del som händer i mitt privatliv. Eller egentligen är det dumt att säga i mitt, men det är iaf saker runtomkring som händer som gör att jag hamnat i en liten tänkarperiod. Varit tacksam över att min vanliga vintersvacka faktiskt har lyst med sin frånvaro, men nu oroas jag över att den har hittat mig tillslut ändå. Inte på samma sätt som förut, inte lika kraftig och kvävande, men ändå påtaglig. Jag börjar instinktivt att nysta i framtiden, i beslut, i möjliga problem som kan uppstå men som likväl kan bestämma sig för att ta en omväg förbi mig. Oron för vad som kan hända är stark nu, det som absolut inte får hända, som kommer dra ur mig all min livsgnista. Det som inte kommer hända, det vet jag när jag är vid mina sinnes fulla bruk, men också det som jag tror kommer hända när jag är som lägst. Jag hatar mig själv för att mina problem är de jag skapar själv i mitt eget huvud, alltid med samma ord framför: tänk om....

Jag sätter mina egna begränsningar, det är jag smärtsamt medveten om. Jag måste ta ett beslut någon gång. Någon gång ska dessa rädslor packas ner i en låda och skickas till ett ännu ej av människan upptäckt land, där de aldrig mer kan hittas. Det är mitt löfte till mig själv. Hoppas det sker snart...