orättvisor

Går långt mellan varven och har gjort så länge. Känner mig oinspirerad. Inte bara vad gäller bloggen utan i livet i allmänhet. Livet är tufft nu. Det är så bra på många plan, jag har en pojkvän som är mer än jag någonsin kunnat hoppats och önska och som älskar mig och visar det varje dag. Jag har en familj som är oerhört stöttande, jag tror jag känner mig närme dem än någonsin även om vi alltid har haft en extremt nära relation. Jag har vänner som hör av sig och som visar föreståelse för allt jag går igenom och som inte pressar mig utan låter mig ta den tid jag behöver. Trots detta känns det tungt. Jag är fortsatt sjukskriven tom sista november, och har fått veta att det kommer fortsätta så även efter detta. I bästa fall ser de en upptrappning av arbetstiden till 75% i februari. Mycket kan hända, och det kanske blir tidigare, men i dagsläget är det vad jag är inställd på. Läkarbesök efter läkarbesök, så känns mina veckor. Det är sjukgymnast, kurator, neuroläkare, vårdcentral, röntgen, magnetröntgen, provtagningar, undersökningar, frågtecknen, nya upptäckter, ovisshet och oro. Så har det varit sedan i mars. För ett par veckor sedan fick jag reda på att de vid min magnentöntgen gjorde nya fynd vilket har gjort att ytterligare en utredning har påbörjats, utöver min strokeutredning från i mars, fynd som har ställt till det ordentligt för mig när det gäller att kunna tänka positivt. Ibland är jag rädd att jag inte kommer finnas länge till, men oftast kan jag tänka att det nog inte är något farligt utan något som går att behandla. Det värsta av allt är ovissheten. Jag får inga raka svar utan bara att vi måste undersöka vidare och ta fler prover. Jag tycker bara att jag har haft min beskärda del. Jag vill bara kunna sätta stopp för allt detta och få börja njuta av livet med allt vad det innebär. Jag vill jobba, jag vill utvecklas på mitt jobb och känna att jag växer i jobbet som förvaltare. Jag vill umgås med mina vänner, ta ett glas vin, njuta av en god middag tillsammans och känna att jag orkar med det. Jag vill resa. Jag vill skaffa barn, köpa hus och njuta av min underbara pojkvän till fullo. Jag vill vakna om dagarna och känna att det är ännu en härlig dag framför mig. Jag vill leva. Jag har svårt att hantera minsta motgång nu. Jag är så skör att det räcker med den minsta sak för att jag ska falla ännu längre ner. Jag sover hela tiden. jag vill bara sova. Vaknade kl 12 idag och tänkte skitsamma, jag sover lite till. Vaknade vid fyra och fick ångest över att ännu en dag har passerat. Mörka tankar, men det är så mitt liv är just nu. Jag skriver inte här för att få sympatier, det är nog ändå ingen som läser längre, jag skriver för att jag behöver det. Ventilera. Tänker i alla fall avsluta med vad jag är glad för. Jag är glad för alla fina människor i mitt liv, utan er vore jag inget. Främst är jag lycklig över att ha fått äran att bli gudmor till älskade Noah. Denna underbara lilla människa som utan hans egen vetskap får mig att bubbla inombords. Vackrare liten grabb får man leta efter och jag älskar honom till stjärnorna och tillbaka.

Varje år säger jag att nästa år ska bli bättre. Det händer inte. Det här året toppar nog alla år gällande sugighet. Japp, så är det. Fortfarande ett halvår kvar men tvivlar på att det ska kunna vara så överjävligt bra att första halvan vägs upp. Leker livet som sjukskriven, får uppleva denna härliga sida av livet och allt underbart som moderaterna sett till att vi sjukskrivna får! Bra jobbat! Och tack alla friska som valt att rösta på dessa! Tack!

En aning bitter. har dock lite ljuspunkter. Min familj, mina systerdöttrar plus nytillskottet systersonen Noah som är underbar, Kalle och förhoppningsvis mina vänner som finns kvar när jag orkar ta mig i kragen och underhålla dem relationerna också.

Over and out.

Klagoblogg

Det nya året har mestadels bjudit på sjukdom vilket inte alls är välkommet!! Förkylningar som inte går över, ständig huvudvärk och feber som kommer och går. Nu hoppas jag att jag fått hela dosen för 2012.

Lite förändringar har skett mor 2011. Största förändringen är väl att Kalle har börjat med ett annat jobb, fast på samma firma. Han gick mastutbildning och reser nu över hela Sverige i veckorna och klättrar i master. Detta innebär att vi går tillbaka till att bara ses på helger som vi gjorde när vi träffades och Kalle gjorde lumpen. Känns väl inte jätteroligt om jag ska vara ärlig, det blir ensamt i veckorna. Som det ser ut nu så kommer det vara så i ett halvår, sen vet han inte mer. Vi har fixat det förut, så det gör vi ju nu med, men det är ändå trist att gå tillbaka till ett ha ett helgförhållande när man vant sig vid att ha varandra nära hela tiden.

Har varit hemma från jobbet pga sjukdom men tänkte försöka mig på att jobba imorgon. Inte bästa dagen att komma tillbaka på då jag har en mastodontdag att ta tag i imorgon, jobb mellan kl 7.30-19. Men det ska väl gå med lite vilja :)

Ser fram emot torsdag när jag äntligen får träffa älskade Maria igen. Hon är på kurs i Linköping så vi ska gå ut och äta middag och umgås! Härligt!

2011

Så, då var det här året näst intill slut. Hur ska man sammanfatta det egentligen?
På många sätt har det varit ett sjukt jobbigt år. Mycket saker har hänt. Största förändringen i mitt vardagliga liv är ju att jag har bytt jobb. Från mäklaryrket som inte alls var något för mig till ett arbete som driftförvaltare, ett jobb som nästa känns som att det gjordes just för mig. Jag älskar det!! Nu återstår det att se om jag kommer bli kvar resten av året, eller om mitt liv får ta en till karriärmässig vändning. Who knows?
På det privata planet har det nog varit ett utav de jobbigaste åren på länge. Känns som jag säger det varje år.... Men, det här året har varit fullt av prövningar, sjukdomar och tårar men även en hel del glädje också så klart. Sista halvåret har nästan känts som att jag gått i lite utav en dimma. Har svårt att minnas vissa delar. Antar att det är det som händer när man inte mår bra. Jag har inga problem med att glömma den delen, önskar jag var bättre på det är vad jag är.
Året avslutades iaf bra med en härlig julledighet tillsammans med Kalle, familj och vänner. Härligt. Hoppas nästa år kan ta vid där....

Jag vet iaf att 2012 bjuder på något som jag längtat efter LÄNGE. Äntligen ska jag få återvända till London, och även få ta med Kalle till vad jag kallar mitt andra hem. Det ska bli underbart!

Imorgon kommer vi fira in det nya året med ett gäng jobbarkompisar med respektive och vänner. Kommer nog bli lugnt och skönt, precis som jag önskar.

Gott Nytt År!

Tiden går fort...

Länge sen igen..som vanligt verkar det som. Håller bloggen uppdaterad ett tag, sen kommer livet i vägen och den glöms bort..

Just nu är det mest jobb som gäller. Långa dagar och hektiska mest hela tiden. Oerhört roliga dock! Chefen har lovat att jag ska få besked om min framtid till jul, dvs om jag kommer jobba mitt vikariat ut och sedan se mig om efter annat jobb eller om jag kommer få vara kvar på fast tjänst. Han har redan sagt att han vill att jag ska få vara kvar och att han ska göra vad han kan för att det ska ske, men det måste ju finnas en tjänst också. Jag vet vad jag vill, jag hoppas bara att det kan gå vägen för min del den här gången. Känns som att jag har haft så mycket motgångar att det är dags att någonting går som jag vill för en gångs skull. Håll tummarna för mig!

I övrigt...håller precis på att antibiotikakur nr 322. Denna gång ska jag äta antibiotika i tre månader, för att förhoppningsvis en gång för alla få bukt på mina njurar och urinvägar. I maj gjordes en utredning, röntgen mm av mina njurar men fick ingen återkoppling så gissade att det var bra. Har inte mått bra sen dess, haft ont och känt mig trött och hängig men tänkt att det nog bara är fibron som spökar lite extra. Istället visar det sig att mina testsvar hade fastnat på vårdcentralen och inte nåt fram till mig, och att testerna inte visade bra värden eller bra röntgen vilket resulterade i den långa antibiotikakuren. Blir utredning igen efter den så jag hoppas den ger resultat och att jag kan få må bättre. Min kropp samarbetar ta mig tusan aldrig med mig..

Nu ska jag hoppa ner i min härliga säng och njuta av några timmars sömn innan morgondagens arbetsdag!

Min pappa är grym!!

Pappa har byggt ett skoskåp som jag designat! Så himla nöjd!!!

Vräker ur mig ord...oförståeliga som vanligt

Jag har så mycket jag vill säga men jag får inte. Du lyssnar inte. Jag står och trampar, skriker för att bli hörd men det enda som kommer ut är min desperation i form av osammanhängande ord. Jag får inte säga det jag vill. Det är onödigt, dumt, fel. Jag vill få ur mig allt, kunna vräka mina ord över dig. Få dig att förstå. Du kommer aldrig förstå. Olikheterna är för påtagliga. Ensam står jag och ser tiden passera. Värdefull tid, som gjord för dig och mig. Tid som går till spillo och aldrig kommer igen. Det är dags nu. Dags att ta kontroll över mitt liv. Det är jag som bestämmer. Även om ingen håller min hand. Ensam är stark. Kanske. Troligtvis inte. Önskar jag slapp ta reda på svaret.

Here we go again

Nu kommer det ett sånt där mörkt inlägg igen som lyst härligt mycket med sin frånvaro på ett tag....Men nu är det dags igen för nu känns faan allting skit. Helt åt helvete för jävligt och skit. Hur gör man för att bli en lycklig människa??? Jag tror inte jag besitter den egenskapen.

Så vacker

Guldkant på tillvaron

Efter en hel dag ute på fastighetsmöten med vaktmästare och rektorer, med mycket klagomål över att saker inte gjorts osv (saker som inte ens jag har varit och petat i utan som gjorts innan min tid) så var det guld värt när chefen kommer in och säger att han tycker att jag gör ett grymt jobb och att det inte bara kommer ifrån honom utan ifrån många håll och kanter. Gud vad det kändes skönt att höra. Ibland kan man känna sig så otillräcklig, framförallt när mitt jobb egentligen går ut på att reda i saker som går sönder/är fel/blir skadat av yttre påverkan osv. Det är lixom ingen som ringer och säger "jag ville bara säga att ventilationen i våra skolor är toppen" :)

Underbart fantastiska kollegor, ett superroligt jobb och faktiskt en hel del glada hyresgäster gör ändå mina dagar otroligt härliga och givande. Jag är så tacksam över att jag fått den här möjligheten och oavsett om det inte blir mer än det här vikariatet så var det utan tvekan värt att säga upp sig från en fast tjänst. SÅ VÄRT!

Hur mycket jag än älskar mitt jobb ska det faktiskt bli skönt med helg nu. En sista fullspäckad dag sen ska jag njuta av två dagars ledighet! Herregud så skönt!

Dagarna går och går och går...

Idag har jag haft så mycket på jobbet att jag nästan började gråta, kände hur pulsen skenade och jag var på väg att börja hyperventilera. Sen sa jag till mig själv att jag inte kan göra mer än mitt bästa och de andra har full förståelse för att jag inte kan hinna med allting, inte ens dem gör det, så då kändes det bättre.

Imorgon ska vi ha AW med jobbet. Eftersom jag senaste tiden levt som en eremit så tror jag att jag ska följa med, jag måste lyckas bryta mitt mönster som jag har levt i senaste månaden. Måste umgås med folk, socialisera och inte stänga inne mig själv med mina tankar, det mår jag inte bra av. Dock har jag alltid sett mig som en person som måste prata om saker när jag inte mår bra, men nu har jag insett att det bästa för mig är att stänga inne mig, på analysera och tänka tills jag tröttnar på det och tar mig i kragen och ger mig ut i världen som faktiskt fortfarande finns kvar där ute och som verkar ha fortsatt rulla på även om jag själv satt mitt liv på paus.

Annars då...jaa jag ska nog unna mig lite shopping snart. Det är jag värd!

Det blev ett rött svall :) vågade ta ut svängarna lite iaf!

Busunge :)

Testar

Skickat från min iPhone

Cut cut

Imorgon ska håret kapas. Ska bli skönt. Funderar på att våga och köra lång page, men vet inte. Jag har lixom alltid varit långhårig...Meeeen, å andra sidan så kanske man ska ta i och se saker som lite nystart. Nytt jobb, ny frisyr, nya bekantskaper...inväntar bara att jag ska komma på en ny hobby. Eller helt enkelt bara en hobby egentligen, har ju inte någon nu så ny är väl inte riktigt rätt ord.

Är sådär äckligt missnöjd just nu. Och jag som avskyr missnöjda människor, står inte ut med dem..och så sitter jag själv här och hänger läpp och är missnöjd. Tur att ingen behöver se mig just nu....

Förövrigt har jag en pojkvän som är upptagen konstant och det är sjukt tröttsamt. Den kängan bjuder jag på.

Headache

Haft en djävulsk huvudvärk idag, fy tusan alltså! Jag trodde jag skulle ge upp där ett tag på jobbet och bege mig hemåt tidigare men jag stod ut. Väl hemma somnade jag på två sekunder och sov och sov och sov. Fortfarande ont, men inte alls på samma nivå som förut, tack och lov!

Imorgon väntar utbildningar på jobbet, sen ska jag försöka klämma in allt mitt vanliga jobb också mellan alla möten och utbildningar. Ett stort plus är att dagarna går så oerhört fort när man är uppbokad mycket, ett stort minus är att man inte hinner med allt jobb man ska göra. Onsdag är det lite lugnare så då hoppas jag att jag ska hinna komma ifatt och även kunna följa med tjejerna på jobbet till gymet under lunchen. Blir skönt!

Nu ska jag hoppa ner i sängen och försöka sova bort huvudvärken. Imorgon MÅSTE jag storstäda så då får jag helt enkelt se till att må bättre!

Vänder ut och in på mig själv

Känner inte riktigt att jag har kontroll på mina känslor längre. Befinner mig i en sits som jag inte vill vara i men det är så svårt att vända om, ta nya tag, ändra riktning. Det är svårare än man tror.

Jag verkligen HATAR att osäkerheten har planterats i mig igen. Jag trodde att jag efter många års kämpande hade lyckats krossa denna minst sagt oönskade känsla men på något sätt, med bebissteg, har den lyckats leta sig innanför mitt skinn igen. "Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara", " du vet ju att det bara är i ditt eget huvud"....Mmm, kanske, men i mitt huvud är det glasklart.

Mycket kryptiskt här på sistone, men ibland får det vara så. Ibland behöver man bara skriva av sig, just i stunden. De som ska förstå, förstår.

Humor!

Ryggskott

Gjorde mig illa i ryggen på jobbet idag. Nu har jag suttit på massagedynan i två timmar. Undra om man kan masseras för länge??!? :)