Känner inte riktigt att jag har kontroll på mina känslor längre. Befinner mig i en sits som jag inte vill vara i men det är så svårt att vända om, ta nya tag, ändra riktning. Det är svårare än man tror.
Jag verkligen HATAR att osäkerheten har planterats i mig igen. Jag trodde att jag efter många års kämpande hade lyckats krossa denna minst sagt oönskade känsla men på något sätt, med bebissteg, har den lyckats leta sig innanför mitt skinn igen. "Det kommer bli bättre, ge det lite tid bara", " du vet ju att det bara är i ditt eget huvud"....Mmm, kanske, men i mitt huvud är det glasklart.
Mycket kryptiskt här på sistone, men ibland får det vara så. Ibland behöver man bara skriva av sig, just i stunden. De som ska förstå, förstår.
1 comment:
Jag tror jag förstår...finns här om du behöver mig! :)
Post a Comment